Dagens Nyheter – 4 januari 1868, sida 1

Riksdagen stundar. Kamrarnes medlem mar rusta sig, hvar i sitt hem, att anträd resan till hufvudstaden för att från den 1 januari till den 15 maj arbeta för rikets väl Våra läsare torde vara intresserade af at i deras minne återföres hvad förra sessio nens erfarenhet gaf vid handen rörande tän kesätten och grupperingen inom kamrarne I den första kammaren, bestående af 12: ledamöter, stodo omkring ett hundra af dess: på samma ståndpunkt som majoriteten a ridderskapet och adeln samt af prestestån det vid riksdagarne efter 1840-talet. De röstade alltid för de högre anslagen; de röstade för höjda införseltullar å kaffe, soc: ker och tobak; de röstade emot mosaiska trosbekännares likställighet med kristna i politiskt afseende; de röstade för grekiska skråkets bibehållande såsom tvångsämne i elementarläroverken och för kyrkans oförminskade inflytande på den allmänna undervisningen. Ingenting föranleder till antagande att denna kammare kommer att under den förestående sessionen särdeles förändra sin karakter, eller att den liberalare minoriteten derinom skall växa till synnerligt högre antal än 25—30 röster. I andra kammaren urskiljde man två partier eller rättare en fraktion och ett parti. Fraktionen bestod af blott 20—30 personer, hvaribland hr Murån från Gefle, hvilka, frisinnade i jemförelse med första kammarens majoritet, dock voro nog mycket liberala i anslagsfrågor. Partiet bestod af kammarens flesta öfriga ledamöter, omkring 160 till antalet. Desse voro de fleste återvalde ledamöterna af de förre borgareoch bondestånden samt med dessa liktänkande nya riksdagsmän. I allmänhet sökte dessa hushålla med statsmedlen, utvidga jemnlikheten mellan olika klasser, jemna skattebördorna, hindra ökad beskattning, inskränka regeringens lagstiftningsrätt i ekonomiska mål 0. s. v. I alla vigtiga frågor voterade dessa 160 medlemmar ika, och för den utanför stående betraktaren yppade sig ingen annan väsentlig skiljaktighet dem emellan, än att den ena hälften förrådde benägenhet att astadkomma höga tullar eller åtminstone räknade bland sig så dana riksdagsmän, som vid förevend. riks dagar röstat för införseltullar åspanmål och ladugårdsprodukter samt ifrigt klandrat der. franska handelstraktaten. Samma hälft antydde också, mera enskildt än offentligt, att den ogillar de enskilda bankernas verkningar; men på hvad sätt andra verkningar skola åstadkommas tycktes ännu icke vara klart för dem sjelfva. Under riksdagen gjordes imellertid endast svaga och misslyckade försök att få högre tullsatser, och vid nästa riksdag lärer sådant ej ens kunna ifrågasättas, då spanmål och viktualier stå i högt pris; då ingeh klok menniska lärer önska införseltull på räåämnen för fabriker; och då högre införseltuf lar ej kunna förrän om nio år blifva gällande för alla de artiklar, hvilka äro uDptagne i franska traktaten. Att tvista om tullar skulle således blifva detsamma som att tvista om påfvens skägg. Bankfrågan, åter, är en öppen fråga. Man kan vara konservativ eller liberal, byråkrat eller demokrat, och likväl hysa olika åsigt om det rätta eller orätta uti att enskilda banker hafva ensamma (utom riksbanken) rätt att utgifva tryckta eller graverade kreditsedlar. Men oaktadt sålunda största delen afandra kammaren tänkte lika i de stora samhällsfrågor, som kunde komma under ompröfning, trädde likväl ett antal af till en början 530—60 personer tillsammans straxt vid riksdagens början för att bilda ett särskilt kotteri, som antog eller erhöll namnet landtmannapartiet. Det uppgjorde för sig ett program, hvilket innehöll i det aldra närmaste punkt för punkt detsamma som den öfriga liberala delen af kammaren tänkte, men detta oaktadt höll sig detta landtmannaparti under hela fortgången af riksdagen strängt afsöndradt från sina liktänkande medbröder — utom när det kom till vigtiga omröstningar, ty då möttes båda partierna och gjorde gemensam sak emot första kammaren och den Murenska fraktionen inom andra kammaren. I ett följande nummer skola vi taga ibetraktande anledningarne till denna kuriösa söndring mellan män som i allt hufvudsakligt äro liktänkande och hvilka borde alltid handla endrägtigt. Stockholms-Nyheter, Ti talande of farm nfrasn 28.