Dagens Nyheter – 31 december 1868, sida 3

Än är ej ; alt förbi! Nyårsafton 1867. Ett år åter flytt uppå tidens ström. — Gaf det oss väl allt hvad vi tänkte? Ett hopp, som oss svek, en slocknad dröm — Hvad mer var den vinst, det skänkte? Gå vi till mötes en mulen tid, Säg, är nu allt förbi? Och är han kämpad till slut vår strid, Allt våld besegradt och verlden fri? Ha svek och förtryck för alltid fällt Bland jordens nationer sitt ankar Och ställt andra gränsor, än Gud har ställt, För menniskans handling och tankar? Nej, ännu stundar helt visst en strid, Än är ej allt förbi: Det gryr en Gag, det kommer cen tid, Då våldet blir krossadt och verlden fri! Väl sitter förtrycket i ostörd makt, Befaller ännu legioner; Ett rop dock ljuder från trakt till trakt — Ett thordön för darrande troner —: Han kommer, kommer, vår frihets tid, Än är ej allt förbi; Det gryr en dag, det stundar en strid, Då våldet blir krossadt och verlden fri! Väl trampas ännu all menniskorätt, Trots eder och löften, till jorden; Den sömn, som förlamat menniskors ätt, En dödssömn dock icke är vorden. — Han kommer närmre, handlingens tid, Än är ej allt förbi: Det gryr en dag, det stundar en strid, Då våldet blir krossadt och verlden fri! Ett år åter flytt uppå tidens stråt — Hvad det än oss gaf, ett är gifvet: Vårt mål stå vi närmre. — Framåt, framåt! Det blifve vår lösen i lifvet! Vi hoppas på den kommande tid, Än är ej allt förbi: Det gryr en dag, det stundar en strid, Då våldet blir krossadt och verlden fri! Erzo.