Dagens Nyheter – 31 december 1868, sida 3

sin förmögenhet, lossade de fjättrs ar, hvilka tillgifvenheten pålagt — sålunda gifvande hr Wood tillräckliga bevis på, att han hade varit lika mycket intagen af kärlek till sin EP som af fruktan att misshaga honom. Mabel, som väl visste, att de ej hade något att frukta för onkelns motstånd, spelade sina kort så väl, att Ernest ald misstänkte, det hon hade varit den sköter som hans onkel så envist hade i våyrkat, att han skulle gifta sig med, förrän på f , 7 den morgon, då han första gången tog henne till onkelns hus, för att introducera henne. Den gamle mannens lycka var gränslös. Han roade Ernest gjort emot hans önskvingar, och ofta sig med att uppräkna alla de invändningar, som brukade han erinra E ;rnest, att han en gång ade erbjudit Mabel att blifva hustru åt honom 8 Mabel har skäl att tro på sanningen af de ord hon en gång citerade för Harry Ross, nemigen: att ingen qvinna kan förblifya vän till den man, hon har förkast at såsom älskare; ;Å won har aldrig återsett honom, ehuru hon hat den tillfred llelsen att hö onom vara lyckigt gift med en ilicka, mycket vackrare 10n sjelf. I sin stora fruktan för blot att i sina handlin afvika från är hon knappt villig att emotta tydligaste uppmärksamhet af in man; och som han (det må något för noga i sina anspråk förande, så har den lexa, som I taga, visat sig ganska nytti ig.