Dagens Nyheter – 31 december 1868, sida 3

sade hon er icke äfven, huru ädelmodigt hon behandlade mig? Ett sarkastiskt småleende krökte Ernests läpp. Mycket för ädelmodigt, svarade han. Då en qvinna visar så mycket ädelmod mot alla sina älskare, tycker jag, att det förlorar sitt behag. Hvad! Jag förstår er ej! Jag kan ej återgälda komplimangen, sade Ernest med mycken bitterhet, ty jag tror, att jag förstår er fullkomligt. Om Mabels far har gått under, såsom det synes mig att döma af hvad ni säger — — — men nej, jag vill ej anklaga er. Jag har ej rättat mitt handlingssätt, efter hvad jag hört, eller efter hvad jag misstänkt, utan efter hvad jag sett med mina egna ögon. Jag har ej återsett Mabel Wood sedan den aftonen, då jag såg henne liggande i edra armar; och om jag hade älskat henne tio gånger mer, än jag gjorde, så skulle jag dock ej frivilligt hafva återsett henne. Man hade ofta sagt mig, att hon var cen kokett; men jag satte ingen tro dertill förr, än från det ögonblicket; och om ni i er tur har bedragit henne, så är det ej mer än hon förtjenar. Det föregick en häftig strid i Harry Ross? bröst; men den var kort. Hans manlighet tog ut sin rätt, och han lyssnade icke till frestelsens ingifvelse. Ehuru Ernests misstag visade en skymt af hopp för honom, förklarade han allt till sin väns fulla öfverbevisande. Uppfylld af samvetsagg öfver orättvisan af sina misstånkar på sin trolofvade, uppsökte Ernest henne genast i det anspråkslösa hem, som nu var hennes, och så vältaligt föredrog han sin sak, att hon ej kunde vägra honom tillgift. Och nu var han ej längre bekymrad om, att deras förbindelse skulle hållas hemlig, ej heller tvekade han att trotsa sin onkels missnöje, ty den hotelse, som denne hade gjort med afseende på