Dagens Nyheter – 31 december 1868, sida 2

Ett misstag. Från engelskan af Cha. (Slut från föreg. n:0.) eTack — 0, tack af hela mitt hjerta för dessa ord. Jag var så rädd att hafva genom min tanklösbet förlorat din aktning. God natt. Jag är ingen sann spåman, om icke du lefver för att finna någon, som passar dig bättre än jag, och hvars kärlek skall komma dig att glömma denna stund, som nu synes dig så olycklig. a Aldrig, aldrig. Jag skall aldrig finna en annan Mabel. Med en lång handtryckning och en blick, som Mabel aldrig glömde, lemnade han henne. Dörren slöt sig efter honom, och Mabel, med sitt ömma, ädelmodigå hjerta, hastigt rördt till medlidande, kastade sig ned i soffan och grät, såsom hade Harrys smärta och bedragna hopp varit hennes egna. Några dagar gingo, under hvilka Mabel såg eller hörde ingenting af Harry Ross eller Ernest Arnold. Hon blef orolig och hade isynnerhet svårt att trösta sig öfver sin älskares frånvaro. Hvad kunde denna betyda? Hon uttröttade sig med gissningar deröfver. En morgon vid frukostbordet skämtade hennes far öfver hennes klena aptit. Mabel förlorar sina tillbedjare såväl som sin aptit, utropade Celia, hennes yngre syster. I sanning, jag har icke sett Ross här på länge, yttrade hennes far. Jag förutsade hans öde — nå, Mabel! Jag hade ju icke så orätt -eller huru? Hennes ansigte, öfvergjutet med rosor, svarade för henne. Och när jag tänker efter, har Ernest icke höller varit här så ofta. Ingenting på tok dervidlag hoppas jag. Låt mig se, din mor berättade mig någonting om, att du hade afsvimmat