— MISSNÖJET I FRANKRIKE. : Kejsarens och lagstiftande församlingens politik i romerska frågan har väckt mycken ovilja bland nationens demokratiskt sinnade klasser. Den gamla franska revolutionsandan börjar åter vakna till lif (såsom den alltid har gjort i Frankrike då en förändring i styrelsen eller af dynasti är behöflig), framkallad genom öfvertygelsen om att landets regering icke längre reresenterar folket, utan i stället förer det samma akom ljuset. De som gilla kejsarens politik mot Rom äro icke så bullersamuna, som den klass, hvilken fördömer hvad som har yttrats i lagstiftande församlingen; och de som med blida ögon se, att den nya tryckfrihetslagen och lagen om allmänna möten äro och förblifva endast tomma illusioner, äro icke så stortalande som de politiska partier, hvilka harmas öfver att kejsaren ännu icke infriat sina braskande löften om fortsatta liberala reformer. De åter, hvilka spåra en allmän reaktion i kejsardömets politik inom och utom landet, lägga mindre sin belåtenhet härmed i dagen än de som beklaga sig öfver att finna Frankrike vara stadt i tillbakagående, under det att andra europeiska stater gå framåt i afseende på politisk frihet; i Paris och de stora städerna gifver mängder temligen öppet tillkänna sitt missnöje och sit! mot regeringen fiendtliga sinnelag. Den nya kejserliga politiken prisas mindre af dem, hvilke den behagar, än den tadlas af dem, hvilka ogill: den. Parisarne hafva icke på mången god dag varit vane vid att höra folk på cafterna, butikerna och andra offentliga ställen allmänt och öppet uttala sina åsigter om att kejsardömet: dagar äro räknade och att senaten och kam rarne borde afdankas, derför att de äro en hoj konspiratörer och Napoleon III:s blinda verktyg Men det allmänna missnöjet och den allmänn: misströstan leda icke endast sitt upphof frå: de politiska händelserna. Det finnes ock Frankrike en financiel fråga. Franska banke! innehåller nu mer än en milliard i guld och silf ver, ett hittills oerhördt bevis på brist på för troende hos allmänheten till den politiska fram tiden. Hundratusentals fransmän äro innehaf vare af värdepapper, hvilka de köpt i medve tande om och förlitan på, att regeringen förkla rat de inrättningar och bolag, hvilka utgifvi papperen, stå uhbder dess särskilda beskyde men hvilka papper nu äro nästan värdelösg Detta förhållande alstrar ett vida utbred missnöje. Handel och industri ligga nere oc lifsmedlen äro dyra. Hundradetals arbetar i de fabriksidkande distrikterna sakna syssel sättning, så att om än inga politiska skandale förefunnes, skulle det i alla fall råda mycke missnöje i landet, ty i Frankrike skrifver folke alla olyckor på sin regerings räkning. —— LENE NERE