Dagens Nyheter – 30 december 1868, sida 4

uppriktigaste hjerta, och har du fäl någonsin från den stunden till nu yppat den ringaste önskan att komma i något närmare förhållande. Skulle det icke under sådana omständigheter varit fåfänga af mig att hafva hyst den aflägsnaste tanke på en sådan möjlighet. Tillåt mig säga, att om jag behållit hemligheten om min förlofning -väl, så har du bevarat hemligheten om din kärlek till mig ännu bättre, om det vore möjligt. Jag erkänner, att du icke saknar skäl till förebråelse emot mig, för det företräde jag onekligen visat dig framför andra karlar; och du måste förlåta mig den smärta, som jag förorsakar dig genom den förklaring, som nu blir en nödvändig följd; men föreställ dig en ung flicka, som älskar för första gången, och fråga ditt eget hjerta, om du icke skulle känna en viss skygghet, då du närmade dig denna kärleks föremål i andras närvaro, hvilken skulle återhålla den hjertlighet i ditt uppförande, som du skulle visa emot en mera likgiltig person. Mabel tystnade och sökte i hans ansigte efter ett lugnande svar. Han kunde icke vara sträng; — hennes blick var så allvarlig och sann. Dessutom klandrade han sig sjelf ännu mera än henne, då han med mera lugn skådade tillbaka på det förflutna. Med den bittra känslan af ett bedraget hopp ännu så stark i sitt bröst, kunde han dock icke samla ädelmod nog för att säga henne det. Mabel suckade djupt. Jag ville gifva allt i verlden, om jag blott kunde öfvertyga dig — Tsar blott finge höra dig säga; vi skola likväl blifva vänner. Och du skall TANQöra mig säga det, ty vi skola blifva vänner. Me en sak måste gl I pt b) fva mig: tillåt mix q 1 Ses Afa rande birnör