Dagens Nyheter – 30 december 1868, sida 2

säga: jag delar med dig allt mitt verldsliga goda), skulle hon undergifvet och utan knot lemnat sitt granna hem och följt honom, fullt tillfredsställd med fen-bomullsklädning om året, såsom fru Partington definierar verkliga meningen med den figurliga frasen i vigselformuläret. Men Ernest Arnolds belägenhet var tyvärr sådan, att han ej kunde låta sin förbindelse blifva känd. Han bodde nemligen hos en farbror, som hade uppfostrat honom, och hvars arfvinge han var lofvad att blifva. Denne farbror ogillade på det högsta långa förlofningar och tidiga äktenskap, och Ernest tyckte det vara klokare handladt att ej riskera att stöta sig med sin slägting genom en förtidig upptäckt, utan låta lyckan eller slumpen kanske bättre ordna saken, än han kunde förutse. Mabel hade ej förtrott sig åt någön annan än sina föräldrar, och allt gick sin jemna gång, utom att hom var främmande, stundom kall, emot sin älskare i andras närvaro; men då de voro ensamma, fick Ernest full vedergällning för all den pina, han utstod vid sådana tillfällen. Allt efter som Mabels umgängeskrets vidgade sig, växte antalet af hennes beundrare, och ehuruväl Ernest visste, huru innerligt hon älskade honom, kunde han dock icke fullkomligt bannlysa från sitt hjerta alla tvifvel om hennes trohet. Bland de få, som hon Hade utmärkt med titel af kusin, var en, hvars figur, hållnivug och sätt att vara voro väl egnade att uppväcka oro i Ernest Arnolds bröst. Harry Ross var eu lång, symmetriskt byggd man af ett ädelt utscende; han var ingen vanlig rival, och liksom för att sätta kronan på verket begynte ryktet att betydelsefullt sammanfoga hans namn med Mabels. Detta var i sanning ej att undra ) With all mysworldly goods I thee endows, i formuläret i ongelska kyrkan.