Dagens Nyheter – 30 december 1868, sida 2

till förklaring, som -han så länge hade afbidat, uthärdade han icke att låta gå sig ur händerna. Han drog sin stol närmare hennes, och fästande sina vältaliga ögon på hennes med ett uttryck, som hon aldrig förut sett i dem, yppade han sin kärlek för Henne i kraftiga och allvarliga ord. Hon ryckte sig undan den arm, med hvilken han sökte omfatta henne, och; döljande sitt ansigte i händerna, började hon bittert gråta. Hvad betyder detta, Mabel? utropade han. Det kan icke vara, att jag förolämpat dig — dig, som jag älskar högre än mitt lif — som — Nej, nej! — O! nej, Harry! uttala icke sådana ord, ropade hon häftigt. Jag vill icke — jag kan icke höra dem! Han såg på henne med bestörtning; hennes ena hand var hårdt tryckt emot ögonen, medan hon med den andra sakta sköt honom ifrån sig. Mabel, för min skull, om du älskar mig, säg mig, hvad fattas dig! Stöta dina föräldrar mig tillbaka? Hon sköt honom fortfarande ifrån sig. Hvarför vill du icke höra mig? fortfor han. Hon upplyftade sitt hufvud, som denna hastigt påkomna förödmjukelse hade kommit henne att nedfälla. Hon gjorde ett modigt försök att undertrycka sin rörelse och svarade slutligen med tvunget lugn: Jag vill säga dig hvarför... Emedan det smärtar mig mer, än du kan drömma om, att höra dig säga, att du älskar mig på sådant sätt. Huru mycket du än kanske kommer att förakta mig, 0 Harry! lofva att tro mig, då jag säger dig, att intill denna timma hade jag ej den minsta aning om, att jag var för dig mer än en syster, Jag förstår dig ej, Mabel. Hvad gör det, om du icke er Fira föratt Du Te nu, men ganska ofullständigt; ty det skulle fordras en 13 FE adb väga dig allt ÅR jag känner OT dig. Men du måste höra mig, Mabel, sade han,