Dagens Nyheter – 30 december 1868, sida 2

der blossande röda — skulle du vilja smärta mig så! Harry Ross har ju aldrig yttrat ett kärlekens ord till mig i hela sitt lif. Han har ingen syster, och derför tycker han om att komma hit, ty vi ha varit goda vämer för mycket, mycket länge sedan. Ack pappa; gör ej något så tokigt. Hr Wood skakade på hufvudet. Föreställ dig, pappa, huru ett sådant yttrande skulle låta, fortsatte Mabel; dw kan vara säker på, att vi skulle aldrig slippa att höra talas derom, ty det vore ett för godt ämne till skämt att ej blifva begagnadt. Om du berättar Harry Ross, att jag är förlofyad, kan du så godt säga: Hr Ross, edra så ofta upprepade besök här göra er önskan att gifta er med min dotter påtaglig, och derför anser jag det vara min pligt att underrätta er om, att hennes hand är lofvad till en annan! Tänk blott hurw löjligt. Nå, nå, gör som du vill, sade hr Wood, betydelsefullt nickande med hufvudet, men jag spår, att du en dag skall inse riktigheten af min förmodan; jag skulle aldrig vilja se min dotter förnedra sig eller sitt kön i någon mans ögon genom att uppmuntra en böjelse, som hon icke kan dela. God natt, mitt barn — Gud välsigne dig — god natt. Hr Wood kysste sin dotter och lemnade henne ensam med sina tankar. Hon satt uppe en god del af natten, öfvertänkande hvarje omständighet, som hade afseende på det föremål, hvilket innehade första rummet i hennes hjerta. Hon var långt ifrån öfvertygad, att hennes far hade rätt; men de betraktelser, som hans varningsord hade framkallat, hindrade henne från att känna sig lika obesvärad som förr, då hon nästa gång träffade Harry Rocs, Han deremot pålade. sig mera Speak E oe då Lau Sa Web non tordrade det; men ett tillfälle