Dagens Nyheter – 28 december 1867, sida 3

Campbell lutade sig bakåt och släppte oförmärkt nyckeln uti min hand. Derpå, liksom j hade han mumlat en besvärjelse, hviskade han till mig: Snabbt som blixten! det är den enda utvägen. Han börjar misstänka detta mummel Bry dig ej om hans skrifbord — denna nyckel passar icke dit. Jag kröp ut genom tapetdörren och skyndade till Clarkes hus, dit jag lyckades att obemärkt inkomma. kn lyckta stod liksom för min räkning i förstugan. Jag tog den, sprang uppför trapporna och började min undersökning. Clarke hyrde endast tre rum, så att jag ej hade svårt att välja det rätta. Jag brydde mig ej om det lilla rummet till venster, ty jag visste, att min man var för försigtig till att godvilligt upptäcka, hvar han förvarade ett så vigtigt dokument. Jag gick först in uti sängkammaren och försökte nyckeln i hvarje lås, jag kunde upptäcka, men den passade ej på något ställe. Jag letade i alla vinklar och vrår, men utan gynnsam påföljd. Jag började nästan att förtvifla och tyckte mig i inbillningen se Clarke komma inrusande, medan jag letade som bäst. Plötsligen varsnade jag ett mörkt föremål till en del dold af den nedfällda gardinen. Jag kastade undan gardinen, bakom denna var en grön rullgardin och mellan dem stod ett litet svart skrin. Jag tog fram det; försökte nyckeln och — den passade. Då jag öppnade locket, var det första föremål, som mötte mitt öga, ett papper, med påskrift: Simon OClarkes testamente. Detta var just det dokument, jag behöfde, och sedan jag satt mig i besittning deraf, skyndade jag att tilläsa skrinet och utplåna alla spår af min undersökning. Då jag gick utför trappan, mötte jag Clarkes betjent. Han gapade på mig nen tog: 4