Dagens Nyheter – 28 december 1867, sida 2

RR TS nyfikne var dock nödsakad att iakttaga det ! vanliga försigtighetsmåttet att föra med sig ett trådnystan för att finna vägen tillbaka ur denna labyrint af gångar. Vidare må nämnas, att stället bar namnet Marans näste, ett namn tillagt det af min vän Campbell, som menade, att huset var ett motstycke till detta fabelaktiga föremål för mången skolpojkes forskning. Men, hurudant huset än var, så lefde aldrig en bättre man än dess egare, Campbell. Slumpen hade sammanfört oss på en tid, då jag var i bekymmersamma omständigheter, och min vän, då en främling, hade bevisat mig ovärderliga tjenster, som jag ej under hela mitt lif kan återgälda honom. Kn fast och oupplöslig vänskap har blifvit följden, och nästan hvarje afton ses jag smygande till Marans näste, min vanliga vederqvickelse efter en hård dags arbete i staden. Jag var jurist, och kanske i intet annat yrke får man göra bekantskap med besynnerliga menskliga karakterer. Jag tror förvisst, att inga menniskor äro bättre fysionomister än lagkarlar. Jag kan utan skryt säga, att jag hade uppnått en hög grad af skicklighet uti att af menniskors ansigte bedöma deras karakterer. Det fanns få menniskor, i hvilkas ansigten jag icke kunde läsa deras utmärkande karaktersdrag; få menniskor, hvilkas tankar jag icke kunde gissa till. Folk kallade mig en slug och skarpsinnig man, men ingen anade verkliga utsträckningen af den En process hade kommit under sdling, hvilken jag följde med spändt intresse. Det var en tvist mellan en farbror och haus brorsdotter angående den unga damens fars qvarlåtenskap. Den aflidne och hans bror hade under många år dödligt hatat hvarandra, men då den sednare efter en lång tids frånvaro ww å duger Eur dan sJUhv SCAE död, egde en förändring rum. Långa