Dagens Nyheter – 27 december 1867, sida 3

0 George! utropade m:rs Simpkins klagande! hur kunde du göra så? Säg mig hellre, min fru, hur kunde ni samtycka till att rymma med en så gemen narr? Jag? utropade mrs Simpkins, nästan förstenad utaf förvåning vid denna oväntade beskyllning. cJa, ni! Ej underligt, ni är upprörd! Jag är temligen säker på, att ni icke väntade att få se mig här. Jo, det gjorde jag. Det var just ändamålet med min hitkomst. Reste ni hit för att träffa mig? Ja, jag kunde ej tro, att ni hade rest af i sällskap med ett fruntimmer, förrän jag hade sett det med egna ögon. Rest af med ett fruntimmer! Hvad menar ni? Jag tror mig kunna förklara saken på ett för er båda tillfredsställande sätt, sade m:r Brewer, som hitintills varit en tyst åskådare till uppträdet. Och saker förklarades, på sätt läsaren redan känner. M:r Brewer skrattade hjertligt. Såå, du lilla tokiga hustru; derföre, att du trodde nig hafva flytt med miss Gilbert, beslöt du att fly med m:r Brewer! Tänk blott, om jag hade skjutit ihjel honom, såsom jag ämnade för några minuter sedan! 0! George, jag är så glad!s För att jag tänkte skjuta honom, hä? Godt, jag kan sannerligen ej blifva svartsjuk hädanefter. Oss. återstår nu blott att nämna, att mrs Simpkins förlängde sitt besök, tilldess hennes man var färdig att återvända, och att, om hon framdeles visade några symptomer af svartsjuka, han endast behöfde påminna henne om Den dubbla flykten. SLUT