Dagens Nyheter – 27 december 1867, sida 2

hur bestämdt han sade er, att han skulle resa öfver Dieppe, då han dock i sjelfva verket tog en annan väg. Det var för att förekomma, det ni icke, genom att gå ned till stationen och säga honom farväl, skulle upptäcka hans trolöshet. Ja — ja, jag förstår! sade den upprörda hustrun. Allt är nu klart för mig. Jag trodde dock ej, att George skulle vilja så bedraga mig; i sanning, jag kunde ej tro det. . Männen äro svekfulla — äfven de bästa ibland dem! sade m:rs Brewer sorgset. Jag tror, det bästa är att aldrig släppa dem ur sigte. Det är det enda medlet att hålla dem i styrHvad skulle ni göra i mitt ställe ? Det skall jag säga er; och om ni är en förståndig qvinna, så följer ni mitt råd. Och det är ? Att följa honom. Res till Paris och öfvertyga er, om han är skyldig eller oskyldig. Men jag skulle ej töras resa ensam; det har jag aldrig gjort förr. . Ar det ej annat hinder, så vet jag råd. Min man reser till Paris i qväll. Ni kan resa under bans beskydd. Skulle ni göra detsamma, om ni vore i mitt ställe ? Det skulle jag visst. Nåväl! Jag reser; Och jag skall kanske, när allt kommer omkring, finna att George är oskyldig. Kanske, sade m:rs Brewer uttrycksfullt. M:rs Simpkins gjorde sig emedlertid redo att resa till Paris med m:r Brewer samma eftermiddag. Med en djup suck steg hon upp i vagnen för att börja sin ledsamma färd. Lyckligtvis hade hon ingen familj, som förorsakade henne oro. Alla hennes tankar voro hos hennes man. M:r Brewer var en artig och uppmärksam reskamrat, I trots af de bekymmer, som tryckte