Dagens Nyheter – 24 december 1867, sida 2

är så lycklig — jag kan nu dö lugn: Moder, älskade moder — och hon vände sig härvid till den bleka dam, som stod bredvid henne — här är en flicka, som skall vedergälla er allt det onda, alla de bekymmer, förödmjukelser och sorger, jag har tillskyndat er. Tag henne och älska henne! — Jag har sett er förut; Gud välsigne er, kära barn, sade fru Aylmer i mild ton och lade sina båda händer på mitt hufvud. Men denna gång skall jag icke förlora er igen; ty nu... Hon hejdade sig. Men den mening, hon icke vågade utsäga, fullbordades i stället af hennes dotter: . — Ty nu börjar jag blifva menniska igen och inser huru illa jag handlat så väl mot er, min mor, som mot detta barn. Ack! om jag finge lefva för att försona allt hvad jag brutit — men det är omöjligt. Mina dagar äro räknade. Jag måste derföre gå skyndsamt tillväga, för att hinna rentvå mitt samvete så mycket som möjligt. Bryan, bed min far vara god och komma hit. Och pni, Isa, kom närmare till mig igen, på det att jag må få smeka era vackra lockar... Och nu, tillade hon efter en stund, då en dörr öppnades och en högrest gammal man med ståtlig hållning inträdde, var lugn! — Ni har skickat efter mig, Eleonora, Ah! hvem är det der fruntimret? utbrast han, då hans ögon föllo på mig. — Er arftagerska och dotterdotter, min herre, svarade den sjuka. Förlåt att jag beredt er en öfverraskning, men då jag i går fick höra att min död var nära förestående; beslöt jag söka finna någon, som kunde trösta och glädja er, sedan. jag gått hädan, med ett ord en efterträderska. Fader, dyre, älskade fader, om ni någonsin har älskat mig, så upptag och välsigna detta barn... Tryck henne till ert hjertal... — Eleonora, min älskling, hvad menar ni med allt detta? Lugna er; ni är så uppskakad. Har någonting händt?.,. Hennes förstånd måtte väl