Dagens Nyheter – 23 december 1867, sida 2

— Jag förstår nu allt... Paul har icke velat förråda sin morbroder. Kan man nu vara säker på att han blir räddad? — Det kan man; Jerry efterspanas af polisen och med ledning af de upplysningar, hans medbrottsling lemnat, skola de vana tjufjägarne lätt få tag i honom. Dessutom är den andres vittnesmål, som genom mitt föranstaltande redan i dag kommer att afgifvas inför offentlig myndighet, tillräckligt till att hindra afrättningens verkställande. Och det gick som herr Cadogan sade. Paul blef fri och Jerry Rymmare fick gå till döden i hans ställe. Fru Huddarts glädje, då hon blef underrättad om att den verklige gerningsmannen ertappats och att Paul, som genom hennes förvållande så nära hade mistat lifvet, åter kommit på fri fot, låter knappt beskrifva sig. Hon ville vedergälla honom det onda, han för hennes skull lidit, och som hon icke hade några barn, upptog hon honom till sin fosterson. På hennes bekostnad fick han åtnjuta undervisning, så att han blef en bra och duglig karl med tiden. Fru Huddarts ögon tillslötos sista gången af Paul och Amy, som då voro gifta och, i stället för att vandra land och rike omkring med ziguenarne, bodde i eget hem, hvilket gumman skänkt dem, samt lefde af nyttigt arbete. . Emellertid foro vi tillbaka till Ellerslie och fortsatte det lugna lif, som genom de sist omtalade händelserna blifvit för en kort tid afbrutet: Lady Anne samtyckte till att vistas hos oss öfver vintern, och Harry kom på besök nästan hvarje vecka. Denna vinter var för mig synnerligen angenäm. Min moder, som jag höll innerligenkär; vur sig icke mera lik. Dew sorgbundennet, som