Dagens Nyheter – 21 december 1867, sida 2

Vi lefde i spänd oro under dagens lopp och ämnade just göra, såsom vi trodde, vårt sista besök hos Paul kl. omkring 3 på eftermiddagen, då advokaten, herr Cadogan, infann sig hos oss. Vi sågo genast på hans min, att han hade någon glad nyhet att förkunna. — fr skyddslings oskuld skall nu snart blifva ådagalagd, sade han. -— Huru? — Jo, ser ni, när jag gick härifrån i morgse, föll det mig in att den ene af de båda brottslingarne, den som varit den andre följaktlig och vid brottens begående spelat en -underordnad roll, gerna skulle förråda sin dålige ledare, om genom anslag i gathörnen gåfves tillkänna att kungl. nåd skulle beviljas honom, endast han biträdde rättvisans tjenare i deras bemödanden att gripa den egentlige ogerningsmannen, Jag lät alltså genom polisens försorg uppsätta sådana anslag företrädesvis uti dem -bland stadens qvarter, som äro kända för att vara bebodda af tjufvar och skälmar... Nåväl, min plan lyckades förträffligt. Ett par timmar sednare fick jag ett bref, hvari jag underrättades att en qvinna väntade mig utanför min bostad. Hon skulle, så snart jag visade mig på gatan, fråga mig huru mycket klockan var, och sedan jag svarat härpå, skulle jag följa henne. Det stod äfven i brefvet att jag måste vara ensam, Och att ifall jag var rädd, jag skulle taga så många pistoler som helst med mig. — Och pni hade mod till att utsätta er för en så stor fara? (Forts.)