Dagens Nyheter – 21 december 1867, sida 2

oförsigtighet. Månne icke ni, lady Anne och jag skulle kunna uträtta något för den goda saken, medan Harry är borta? — Nej, det tror jag verkligen icke att ni kunna göra, genmälde majoren. Jag har nu skickat underrättelse till polisen samt skrifvit bref både till fängelsedirektören och fångpredikanten, hvilka skrifvelser om en stund skola bäras till staden. Vidare har jag vidtagit åtgärder för att genast få anslag tryckta och Tppsatta på husknutarne, i hvilka en belöning af 200 pund sterling utlofvas åt den som upptäcker och griper de tvenne manspersoner som i natt gjort inbrott i vår bostad. Ingenting annat, tycker jag, kan göras, förrän jag kommer hem... Jo, det är sannt, skicka Morgan efter en skicklig advokat, omtala allt för honom och låt mig sedan veta hans råd. LXI. Långt före den tid på dygnet, då folket vanligen går till sitt arbete, sutto vi och samrådde med en utmärkt jurist. På hans tillstyrkan blef mycket gjordt, som vi förut icke tänkt på. Jag afgaf en fullständig berättelse öfver hvad jag sett och hört samt aflade ed på dess sanningsenlighet inför närmast boende magistratsperson, hvilkens frukostro vi störde. Dessutom drogo vi försorg om att ett ekipage med fyra hästar blef anskaffadt, för att stå i ordning utanför porten, när Harry återkom, samt skickade en rask man med förbudssedlar, på det att hästar måtte stå till reds vid hvar och en af de olika gästgifvaregårdarne utefter vägen till London. Majoren kom snart hem; han gaf sig knappt tid till att säga oss farväl, utan anträdde genast sin resa,