Dagens Nyheter – 20 december 1867, sida 2

——— UJ — Hvad gör det? Säg. henne helt enkelt att ni ingenting har tagit af henne, sade fångvaktaren, hvarefter han öppnade dörren och släppte in den besökande. Hon var ett litet fruntimmer och tycktes ha uppnått en ålder af omkring sextio år. Hennes ansigte uttryckte. på en gång välvilja och karaktersfasthet. Hon var ganska ungdomlig i förhållande till sina år och skulle säkerligen ha rört sig med mycken ledighet, om hon icke vid det tillfälle, då hon blef så illa misshandlad, hade sårats i benet, så att hon måste begagna käpp, för att kunna gå. ennes åsyn gjorde synbarligen Paul mycket nedslagen; men han sade ingenting — han betraktade henne endast helt allvarligt, under det att hon fästade sina blickar, i hvilka icke mindre allvar stod att läsa, på honom. Slutligen yttrade hon helt vänligt: — Det gör mig ondt om dig, gosse; men såsom man ställer till åt sig, så har man det. Dock, det är icke för att göra dig förebråelser jag har kommit hit... Och kanske, tillade hon, skulle jag ha varit försigtigare i mina yttranden inför domstolen och mera sparat på orden, ifall jag på förhand hade vetat att de skulle tillskynda er ett så grymt straff. — Jag vet att ni tänker så och jag förlåter er af hjertat den ed, hvarigenom ni svor bort mitt lif; men icke destomindre säger jag er, det var en falsk ed. Så sannt det finnes en himmel öfver oss, så sannt jag hoppas på Christi nåd, så sannt är det ock att jag aldrig satt min fot öfver er tröskel, sedan jag gick ut med den mat ni gaf mig. Jag har aldrig burit hand på er, och aldrig stulit en knappnåls värde af er egendom, och då jag lemnade knytet hos pantlånaren, visste i icke hättre än foglarne i luften hvad det innehöll. Fru Huddart åhörde med synbar ångest gos