Dagens Nyheter – 19 december 1867, sida 2

Han hade sett gossen ett par gånger och deribland vid ett tillfälle 8dåZhans karakter riktigt blef satt på prof, och han hyste nu nästan lika hög tanke om hans sannfärdighet som Amy. — Jag är fullt öfvertygad om att han icke ljuger, sade han. — Då vill ni väl komma? frågade flickan ifrigt, i det hon vände sig till mig. — Hvartill skulle det gagna, Amy? sporde Harry Sommerset. Hvadhelst Paul har att säga, kan han säga till mig, ehuru jag är rädd för att inga upplysningar, som han hädanefter kommer att lemna, kunna utöfva något inflytande på hans öde. — Jo, det kunna de visst; och jag tror mig veta att han icke skall öppna sitt hjerta för någon annan än fröken Neville. Kanske gör han det icke ens för henne; men säkert är att för en annan lönar det icke alls mödan att försöka. Det visade sig att hon hade rätt; ty då Harry, som tog Amy med sig och genast begaf sig åstad, blifvit insläppt till fången, lyckades han icke förmå denne yppa det ringaste af hvad han beslutit hemlighålla. — Jag är oskyldig, sade han, såsom detta jerngaller; men om jag ej kan bli räddad, utan att förråda personer, som lita på min heder, må jag heldre dö. Derföre måste ni väl komma, Isabella, skref majoren. Visserligen tror jag icke att ert besök skall göra någon nytta, ty gossen synes vara mycket beslutsam; men emedan jag tror att han är oskyldig, anser jag oss icke böra lemna något medel till hans räddning opröfvadt. Tre veckors uppskof med afrättningen har vunnits genom fångpredikantens förböner hos höga vederbörande. Han är nemligen likasom jag fast öfvertygad om ynglingens oskuld. Men af denna nådetid återstår nu endast sex dagar,