ver Tibern, der vagnen nödgades stanna, skocade sig svärmen slutligen sä tätt omkring denamma, att kardinalens uppmärksamhet blef ickt, hvilket åter hade till följd, att han med aflätt värdighet utdelade välsignelsen. Med anakt böjde alla knä för att mottaga densamma; nen en ung flicka, hvars vackra ansigte gjort enne eftersökt såsom modell, reste sig åter hatigt, gick fram till vagnsfönstret och sade: Våra synder är det lätt att få förlåtna, men åra magar de hungra fortfarande! Bröd! Bröd! Jen på framsätetssittande presten utkastade på Antonellis befallning några få silfvermynt bland nassan, som slogs om dem under det att vagven rullade vidare. Allt bidrager sålunda till att hopa allt mera och mera brännämne och jag tror att man har rätt, då man fruktar för, att, derest konferensen icke snart öppnas, skall åter en revolution utbryta, farligare än den, som nyss är qväfd; ty de sinnen, hvilka voro lugna vid Garibaldis sednaste misslyckade försök, de äro nu idel eld och lågor. General de Failly hade den 2 dennes afskedsaudiens hos påfven. Före audiensen mottog generalen de påflige officerarne och höll till dem ungefär följande tal: Varen utan bekymmer! Vi lemna Rom, för att underlätta de börjande underhandlingarne, men vi stanna i Civita-Vecchia. Veten, att bakom den brigad, som der qvarstamnar, står hela den franska armen. — Markisinnan Cairoli, som i Italiens frihetsstrider förlorat trenne sina söner, deraf en i Garibaldis sednaste företag, har hos påfliga regeringen anhållit att en fjerde son, som jemväl följde Garibaldi och nu ligger illa sårad på ett lasarett i Rom, måtte till henne utlemnas. Denna ansökan har regeringen emellertid varit nog lågsinnad att afslå. Markisinnan har från flera italienska städer fått mottaga adresser, i hvilka man uttalat sitt varma deltagande i den hårdt pröfvade, patriotiska qvinnans djupa sorg. — Grefvinnan Martini della Torre, en Garibaldis väninna, som kommit till Rom för att vårda sårade garibaldister, har blifvit utvisad från staden. Man finner af ofvanstående båda notiser, att åtminstone ridderlighet icke är någon framstående egenskap hos den påfliga regeringen. Flere franska ingeniörgeneraler och officerare hafva afsändts till Rom för att öfvervaka ombyggandet af dervarande befästningsverk. Den i Wien undertecknade och till dervarande representanthus aflemnade adressen mot konkordatet (det fördrag, som lägger kyrkooch undervisningsväsendet i de af påfven tillsatte biskoparnes händer) räknar 41,324 underskrifter, hvilka med hänseende till undertecknarnes samhällsställning kunna klassificeras sålunda: militärer (större delen officerare) 333, juris-doktorer 462, medicine ,dito 665, statsoch stadsembetsmän 2,168, privat-tjenstemän 4,425, konstnärer 1,261, författare 345, ståndspersoner 1,601, husegare 1,841, köpmän 2,958, handtverkare 25,154, adelsmän 123. I sjelfva verket hafva 400 adelsmän, deraf 26 tillhörande den högre adeln, undertecknat adressen, men de öfrige äro inbegripne i någon af de ofvan uppräknade kategorierna. Vid senatens i Washington sammanträde den 29 sistlidne november ingaf Chandler en motion, som mottogs med ljudliga skrattsalvor. I motionen framhölls, hurusom Förenta Staternas regering under fiendtligheterna mellan Storbritaniens regering och konung Theodor af Abyssinien borde iakttaga en sträng och opartisk neutralitet och låta samma rättigheter och privilegier komma de båda krigförande makternas flaggor till del. Chandler förklarade sin motion vara en kopia af den britiska neutralitetsförklaringen under Unionens krig medSydstaterna. Sedan en talare uppträdt mot motionen, öfvergick man under mycken munterhet åter till dagordningen. Från en af de abyssiniske fångarna, d:r Blanc, har åter bref ingått till England. Abyssinierna skildras af honom såsom en feg, rå hord af fyllbultar, hvika lefva i månggifte och välta sig i sinnlighetens dy, och konung Theodor såsom ett halfförryckt vilddjur. Min far var vansinnig och mitt folk säger att också jag är vansinnig; jag ville icke tro det, men nu vet jag att det är sannt, skall han sjelf hafva yttrat, och detta den svarte furstens sinnestillstånd karakteriserar äfven hela hans beteende mot fångarne. Än behandlas de väl, än illa. Vid ett besök i Gaffat, der han inspekterade sitt kanongjuteri, lät han prygla till döds en gjutare, som i hans närvaro kallat europterna herrar. Eh af fångarna, Rosenthal, hade han så när stuckit ned, derför att denne underlåtit att bocka sig för majestätet.