PE RV unna icke —, som, om än icke öppet, dock allbegär Rom till sin hufvudstad. Hvilket af sa tre vi kunna icke skall gå segrande ur iden, det måste vi öfverlemna i en högre domaes händer. ANSLAG MOT PÅFVENS LIF. En väl underrättad korrespondent i Rom skrifer följande: Förutom det mycket omtalade fynlet af krut i ett lasarett, som I. helighet ämnade ;esöka, har den påfliga polisen nu ytterligare vid mn högtidlig själamessa, som hölls i Lateransyrkan, gjort en fångst af sju mazzinister, hvilka, oeväpnade med bomber, hade infunnit sig i kyrn men nu i fängelset afbida sitt straff. De voro klädda såsom utlänningar; någre af dem skola också verkligen vara det och denna omständighet tillskrifver man den mot fremlingar nu vidtagna oerhördt stränga, åtgärden, att utvisa dem ur staden, derest de icke inom tre dagar efter sin ankomst kunna legitimera sig. För att göra den alltmera kring sig gripande ängslan och misstron så mycket värre, gå allehanda rykten om, att de revolutionära skola hafva underminerat flera af de större teatrarna; ingen revolutionär romare visar sig, till åtlydnad af revolutionskomitens befallning, numera på förlustelseställena och de påfligt sinnade våga knappast gå dit af fruktan för att blifva sprängde i luften. Likaså vill man veta, att, änskönt saken blifvit nedtystad, den påfliga geni-kåren upptäckt en mina invid Vaticanen, och så mycket är säkert, att krigsdepartementet ansett nödvändigt att på flera hundra alnars afstånd omgifva hela denna väldiga byggnad med vakter, hvilket tyckes antyda att det nämnda ryktet eger grund. UTDRAGUR ETT BREF FRÅN ROM. Fransmännens afmarsch härifrån hade mycken likhet med deras inmarsch. Samma dystra uttryck hvilade på allas ansigten och nedslagne följde soldaterna musikens lifvande toner, under det att romarne tillropade dem hånande ord och hotelser; endast få ekipager följde dem på väg och vid jernbanstationen föreföll ett sorgligt upppträde, som kostade en karl lifvet. En ung, vacker underlöjtnant bar i knapphålet en blomma och några lagerblad — förmodligen en gåfva af någon älskarinna — sammanknutna med ett band i de franska färgerna. Sedan han hade ordnat soldaternas instigande i jernbanvagnarna och just då han sjelf skulle stiga in, rusade en arbetare fram mellan honom och vagnen och ryckte buketten ur knapphålet med orden In-: gen fransman skall medtaga lager från Rom, der de hafva utgjutit dess barns blod. Löitnanten ryckte i sin ordning sabeln ur baljan, men innan han hann lyfta den mot sin angripare, stack denne honom med sin dölkivenstra armen, hvilket angrepp fransmannen besvarade med ett hugg mot arbetarens nakna hals, hvilket träffade så olyckligt, att pulsådern afskars och mannen förblödde, innan dem förvirring, som uppstod, ännu hunnit lägga sig. Sorgliga scener, sådana som denna, äro väl egnade för att här upphetsa sinnesstämningen, som med hvarje dag, man förgäfves väntar på ett verkligt närmande till lösningen af den brännande frågan, blir alltmera spänd. Förutom revolutionskomiten, hafva mazzinisterna börjat att bearbeta Rom, och detta våldsamma parti tillskrifver man förnämligast de brottsliga anslag, hvilka på sednaste tiden blifvit uppdagade. Den allmänna förföljelsen från regeringens sida mot alla liberala, till och med dem, hvilka utan att hafva deltagit i revolutionära handlingar äro kände såsom frisinnade män, förorsakar en dagligen tilltagande utvandring. Endast härifrån Rom skola 3,000 vara utflyttade och från Velletri 600. I allmänhet äro flyktingarne temligen välburget folk; denna omständighet, i förening med den fullkomliga bristen på resande, hvilka eljest om vintrarne bruka öfversvämma Rom och hvilkas uppehåll här sätter lifi den, hvad omsättning beträffar, fattiga staden, har icke litet bidragit till att göra den här rådand2 dyra tiden ännu mera tryckande och till att ännu mera föröka oron i sinnena. Detfinnes knappast något land i Europa, der den fattige mannen är mera anspråkslös med hänseende till sin föda, än i Italien; har han blott dagligen ett stycke groft bröd, som innehåller mera kli än kärna, och en hvitlök samt sin polenta eller en portion macaroni på söndagen, knotar han icke, utan lefver förnöjsamt derpå, och hoppas, att den heliga Guds moder nog en gång skall sända honom bättre dagar, som han dock trots allt släp och arbete icke skall uppnå; man måste lär antingen gripa till tiggarstafven eller näfrätten. Derför hafva flere köpmansbodar blifvit stormade; personer hafva blifvit öfverfallne på aflägsna ställen och tiggarnes antal har förökats otroligt. Dessa tiggare utpressa med naiv oförskämdhet sin skärf af hvar och en, och icke minst af presterskapet, som de förfölja och formligen tvinga till att friköpa sig från dem. Jag var i dag vittne till, huru en sådan der svärm förföljde kardinal Antonellis vagn, då den höge prelaten for upp till påfven. Hans eminence satt efter vanligheten till utseendet fördjupad i sin bönbok — det ena skall göras och det andra icke försummas, hvarför presterna i allmänhet nyttja den tid, då de åka ut, för att göra ifrån sig det dagliga antalet böner och rosenkransar — märkte alls icke de trägna vädjandena till hans godhjertenhet. Men vid bron een Kv RESRNERT Ziguenarbandet vistades endast en kort tid af