Dagens Nyheter – 18 december 1867, sida 1

år). Lösa nummer öre. Annonser i Stockholmstidningens kontor, n:o 16 Stora Nygatan, 2 tr. tidningsutdelningsställen. I landsorten prenumereras 0 äng : —— Det går en ny anda genom svenska folket — en anda, af hvilken den generation som nu befinner sig i mannaåldern icke förr har sett någon uppenbarelse, men som de gamle känna igen sedan omkring 50 år tillbaka. Den har alldeles samma orsaker nu som då, och det är att hoppas att den utan samma afvägar och krokvägar skall hastigare medföra samma goda verkningar. Napoleon den förstes kontinentalsystem, det vill säga hans plan och sträfvan att stänga alla Europas hamnar för den engelska varuinförseln, hvarigenom åt England skulle gifvas en knäck, den Frankrikes här rar och flotta ej kunde bereda den hafomgjordade ön, vann endast ofullständig tilllämpning i Sverge. Dåvarande kronprinser Carl Johan kit England föra in sina produkter i Sverge, och från Sverges hamnar spriddes de till andra länders, särdeles till Rysslands, lemnande en ofantlig transitovinst i svenska köpmäns händer. Dessförinnan hade afbrottet i Rysslands utrikes handel, medan Napoleon förde sitt till lands olyckliga krig mot den östra kolossen, stegrat priset å svenska produkter på verldsmarknaden. Begge omständigheterna förskaffade Sverge en lika oförmodad och rik, som hastigt öfvergående rikedom. Hela Sverges folk snart sagdt vältade sig i penningar. Lyx och öfverflöd tiltogo i en oerhörd grad. Penningar kunde fås till alla slags företag. Stora anläggningar gjordes med beräkning på att guldåldern skulle evigt vara. 1810—12 voro i det hänseendet alldeles lika med åren 1853—55. Men Napoleons fall, Pariserfreden 1815 och lugnets återställande verkade ock alldeles på samma sätt som orientaliska krigets slut, Pariserfreden 1856 och de ryska hamnarnes öppnande. Spanmål, trävaror, egendomar, allt föll tillbaka till sina naturliga priser och naturliga värden. De okloka spekulanterna funno sig ruinerade. Man talade icke om annat än förlägenheten i den allmänna rörelsen. Ständerna sökte bot för den genom lagstiftning, höga tullar 0. 5. V., Men förmådde intet hjelpa. Folket tog sakerna på ett klokare sätt om hand: det började spara och arbeta. Och förlägenheten upphörde småningom; jordbruk, handel och välmåga återvunno efterhand en bättre ståndpunkt, än före den gyldene tiden. Men långsamt gick det. Man märker knapt något väsentligt stigande i folkmängd, fabriker, handel och sjöfart förrän efter myntrealisationen 1830. Att förbättringen framskred så ytterligt långsamt härledde sig derifrån att menniskornas goda vilja var hämmad af en mycket ovis majoritet inom ständerna, hvilken, med bistånd af Carl Johans franska åsigter, bibehöll skråväsendet, tullförbud, seglationstvång, gjorde mångfaldiga försök att styra vexelkursen, lät statsverket företaga handelsspekulationer 0. 8. V. Lyckligtvis är man nu temligen fri från detta statsförmynderskap. Enhvar eger i det närmaste frihet att sörja för sig sjelf, och man kan med säkerhet motse att återställelsearbetet ock nu skall gå mycket fortare än på 1820-talet. På återställelse, icke af1853—55 års vidunderliga och farliga öfverflöd, men af sin bergning, utgår nu hela folkets sträfvan, och om icke några konservativa, som alltid passa på att med sirapssmorda händer fiska i grumligt vatten, lyckas vrida sträfvandet in på oriktiga banor, Skall det lemna rika frukter redan åt den nuvarande generationen samt ännu flera åt den kommande. Det har alltid så varit, Som detnu håller på att arta sig, att först när svensken är hårdt ansatt blir han duktig; men då blir han det ock med besked. Folket är på väg att ledsna vid deras jemmer, som sörja de förgångna feta åren. Der nu jemmer höres, utgår den från landskap, hvilka tillfälligtvis varit hemsökta af missväxt. Den framgång, dessa landskaps anropande af den allmänna barmhertigheten vunnit, har lockat flere att följa deras exempel. Anlitande af andras hjelp är lösen för dagen. Men äfven det är endast en episod i utvecklingens gång — en sorglig och beklagansvärd episod, som måste hafva sin Under det att den allmänna jemmern håller på att dö ut:och allmosebedjandet ärlpå väg att nå sin höjdpunkt, framträder en stor och stark riktning till sparsamhet. Från alla landsändar förspörjes att man håller möten och tal för att uppmuntra hvarandra dertill. Samtidigt dermed flyr man till den häfstång för den arbetande klassens höjande, som, näst den politiska och ekonomiska friheten samt upplysningen, är den mäktigaste man ännu funnit: nemligen associationen, föreningen af de spridda Svaga krafterna till ett starkare helt. Föreningsväsendet är arbetarens utväg att närma sig arbetsgifvarens ståndpunkt: det är den lyckligaste