Dagens Nyheter – 17 december 1867, sida 1

Om allmän-andan ). På allmän-andan inom ett samhälle beror hu 3 ruvida detsamma skall gå framåt, stanna eller, i värsta fall; för en tid gå bakåt: Det torde då icke vara ur vägen att taga i betraktande om oeh hurudan allmän auda hos 083 fianes. Ehbrensvärds tanke, att vi äro en trög nation full af hetsigheter; har så ofta blifvit uppripad; att den blifvit till ordspråk. Men det har gått med : detta ordspråk som med hundra andre: det upprepas immerfort; utan att man så noga tänker derpå; Huru skulle man väl nu; under jernvägarnes; elektriska tel-grafens och dylika uppfinningars tidehvarf, vilja medgifva at: vi, som så gripit oss an; t; ex. med dessa båda saker; äro. tröga! Och dock ligger jwxtideuun sammanställning af tröghet och hetsighet, icke allenast en djup psykologisk sanning, utan en verklig förklaring öfver vår nations kulturarbete, Vår nation är verkligen trög; ty den vill i det längsta lefva ostörd af alla slags nyheter, -— nyheter medföra förändringer, förändringar åstadkomma bråk, krångel och tocke ders, hvarje nyhet är bara nyhetsmakeri; dess kämpar bråkare, krångelmakare, förslagsemidare, ja omstörtare; vi vilja helst lefva som far och farfar, det vill säga göra som de, men på modernt vis, förstås vi vilja lugntvjutaafvårt Dasein. — Ja njuta — der ha vi ordet; njuta skola vi; och att vi det vilja, torde hvarken vara bestridt eller kunna bestridas. Men lika sannt som att, under normala förhållanden, individen icke kar, under stillasittande och oupphörligt trögt njutande, förhöja t. ex. sina intomater, åvägsabringa förbättringar i sin ekonomi o. s. v., lika så sannt är det äfven att ett land, en kommun icke kan) gå fremåt i en mängd riktningar, hvarigenom allmän välmåga, förnöjsamhet och välbefinnande skulle befrämjas, om dest medlemmar öfver lemna sig åt att liknöjdt, lojt och trögt betrakta tidens gång, tam att vilja gripa in deri, d: v; 8: k först sätta sig in i de olikartade frågor af lagstiftniog, lagtolkning, styrslss, boskattning, religion, undervisning m. m.; och sedan verka, arbeta för förbättringar i olika grenar, allt efter stundens kraf och sålunda försöka att göra välbefinnandet (tant soit peu) allmännare, åtkomligare, rundare; msd ett ord: skaffa in ett litet uppfriskande luftdrag i det allmänna lifvets tröga, tunga och alldoles icke af sund luft öfverflödande stmosfer. : andra sidan är vår nation full af hetsigK heter. Detta är alldeles i sin ordning för en trög tillvaro, Det är en naturnödvändighet. Iogen aktion utan reaktion: Sedan man i det B längsta öfverlemnat sig åt trögketens och liknöjdhetens ljufva dolce far niente och låtit slentrianen (såsom far och farfar gjorde) öfvergå bl ända till olidliga absurdteter — så kan man med ens; yrvaken; omornsd, häftig och vid dåligt humör; gripa sig saken an; gå på; bli för-k tjust af det nya man erfar af retning; öfveranM strängnirg t. o: m., och ofta ganska bastant M skjuta — öfver målet. Efter denna öfveran4 strängning inträder behofvet af hvila — reakfö tionen kommer — och trögheten är åter på sin f platss På detta vis kan man äfven komma bf framåt. Ja, gudbevars. Men bästa sättet är Mö det icke. Att lemna bevis för att detta vexlande melf lan tröghet och hetsighet verkligen existerar, är K alldeles icke svårt; Vi skola taga några så nära oss som möjligt, från vår hufvudstad, hvaraf torde synas huru trögheten först orsakat motfö stånd och der hetsigheten sedan fått öfverhand för att snart åter blifva ersatt af det normala f tröghetstillståndet. Der detta ieke redan inträffat, torde utsigterna för den vanliga gången dock synas tomligen gifna: Vi nämna t. ex.: kf sammanbindningsbanan: Sedan man länge och väl stretat emot jernvägar i landet; och hufvudstaden; ändå trögare än de öfriga städerna; såg I den ena efter den andra af dessa blifva delsktig af denna, den nya tidens stora, mäktiga häfstång för framåtskridandet — så slog man öfver. och kunde icke nöja sig med jernvägar B till och ifrån hufvudstaden; utan man skulle nödvändigt ha en sådan igenom densamma; tvärs K öfver hamnar, vatten, gator och torg; utan nåkä gon slags tvekan för faran att åka ibjel sin nästa, F att hämmande inverka på rörelsen; att öfverhopa staden med oerbörda och onödiga kostnader m.m; b Med ett ord, hetsigheten för sammanbindningsbanan öfvergick i en verklig fanatism till den K grad, att man i så fall icke sett något liknande kö i vår goda stad; Och dock — redan nu, sert och -hör man tydligt tecken till ett lugnt åskå-Å dande af saken, och vi frukta att då summan, slutsumman för kostnaderna; ändtligen blir be5 kant; så kommer; efter den tröghet som nu if saken kan sägas ega rum, en ny hetsighet i 5 motsatt riktning, dock raturligtvis endast i tal fö och skrift, att göra sig gällande. å Bränvinsutskönkningsfrågan, som sedan den; geFå nom trögheten hos densamma handbafvande aukK toriteter och kommunalstyrelsen, fått urarta tillf det olidliga; gaf derefter lif åt en hetsighet; som gränsade, äfven den; till fsnatism och der; ) Red. har haft nöjet från en aktad insändare ? mottaga ofvanstående artikel, som i allmänhet öf5