Dagens Nyheter – 16 december 1867, sida 3

— Icke alldeles, men hvem är budbäraren — man eller qvinna? — Hvarken. det ena eller det andra, utan en förunderligt vacker flicka, omkring tretton eller fjorton år gammal, hvilken ser ut, som vore hon alldeles förvildad. — En ziguenerska? — Nej, hon är hvit som cn lilja i ansigtet och skön som dagen. oo — Hvar är hon och hvad sade hon? — Hon är i lusthuset derborta i alln. Hon ville icke komma fram hit, utan bad mig endast lemna er detta och omtala för er att hon väntar. — Godt, jag skall gå till henne. — Vill du att jag gör dig sällskap, frågade Fulke. — Nej, detta är ett budskap som gäller endast mig, åtminstone har jag anledning tro att så är. Jag skall icke bli länge borta. Jag visste att den kallelse jag fått icke kunde komma från någon annan än ziguenarne, och jag fruktade, att den stod i sammanhang med mordet på min stjuffader. Afven om så icke var förhållandet, ville jag ogerna att den utskickade skulle sammanträffa med någon annan än mig; ty myndigheterna hade nu fått underrättelse om mordet, och por lisen var i verksamhet, för att gripa de brottsliga. Naturligtvis skulle rättvisans tjenare, af hvilka många ströfvade omkring i trakten, gripa hvilken som helst som tillhörde ziguenarbandet, för att genom honom eller henne få reda på de öfrigas vistelseort; och jag ville icke att denna flicka, som af fullt förtroende till mig vågat sig, för att så säga, nog långt in i det fiendtliga lägret, skulle genom mitt förvållande blifva häktad och få lida kanske mycket och länge för ett brott, hvari hon egentligen icke hade den ringaste del. (Forts.)