Dagens Nyheter – 14 december 1867, sida 3

——— mL — Huru bär kan sitt öde? — Ingen menniska; som är i sina bästa år; kan finna sig vid att så der plötsligen bli.beröfvad lifvet: Det vore önskligt att vi hade en prest här, svarade kan undvikande. — Jag har låtit en gosse taga er häst; herr doktor, och begifra. sig till pastorn; sade Betty, hvilken. hade försvunnit så snart det först blef tal om herr Ryland: och nu återkom: Han är en säker ryttare, annars skulle jag icke ha vågat ta mig den friketen att.:: Men nöden stod för dörren och alla vanliga betänkligheter måste vika: — Alldeles riktigt. Jag återvänder nu till patienten. Skulle ni vilja följa mig in? — Nej; såvida jag icke behöfves eller herr Cunningham frågar efter, mig. — Jaså; var då så god och stanna här; till dess. jag kallar er. Det är möjligt att er närvaro skulle göra honom mera. ondt. än godt. — Ja; deri har hörr doktorn rätt; mumlade Betty, ofrivilligt; om icke, han förlorat minnet. Läkaren återvände till sjukrummet; och samma outhärdliga väntan började ånyo: 2 När herr. Ryland: amlände; kom läkaren ut och sade till mig: — Om ni, kan vara fullkomligt lugn; skulle jag önska att ni nu följde mig in till den sjuke: Afven ni; fru Crowther, torde vara god och stiga in: FINAL AN