Dagens Nyheter – 14 december 1867, sida 2

Men en sparfs bemödande att hejda fallet af en lavin skulle ha krönts med lika stor framgång; som detta mitt försök: Ursinnet och hämndlystnaden hade gjort ziguenerskans styrka vidunderlig: Långt ifrån att jag lyckades utföra min afsigt; tycktes hon icke ens märka att jag hängde mig fast vid hennes arm. Mitt sinnestillstånd var sådant; att jag hvarken hörde eller såg; förrän plötsligen ett skott ljöd i mina öron; och anande hvad detta skott betydde; släppte jag Madge och vände mig bort; till den grad uppskakad att jag höll på att digna ned; Jag stod några sekunder med ögonen fästade på marken; och när jag derefter såg upp — hvad fick jag icke skåda? Lady Anne låg afsvimmad på gräsmattan invid det ställe; der våra hästar väntade; herr Cunningham hade nedfallit på den plats; å hvilkena han nyss stått; och var till. utseendet död: Ett stycke från honom hade en hop ziguenare samlat sig i en ring; många af. dem gräto och allas anleten buro vittne om den djupaste sorg; men ingen tyektes egna den ringaste uppmärksamhet åt lady Anne eller herr Cunningham: Jag undrade öfver orsaken till deras bedröfvelse; snart kom jag dock underfund med densamma. Gamla Madge hade upphört att lefva. Det hade gått såsom kon förutspått: hon hade förflyttats till evigheten i samma ögonblick hr Cunningham träffades af hennes kula: Under den onaturliga svallning i hennes känslor, som egt rum; hade något blodkärl sprungit; och var detta anledningen till hennes död: Jag skyndade till lady Anne, så snart jag blef nog herre öfver mig sjelf; för att kunna