Dagens Nyheter – 13 december 1867, sida 2

lägset från det; hvartill ni ämnade er: Hade de icke alla denia mörka hy, som ni finner hos de aldra flesta af er närvarande omgifning? Härvid pekade hon på de olika grupperna af ziguenare, som stodo på kort afstånd från hvarandra oeh nu tycktes samtligen gifva akt på hennes ord; Lady Anne och jag vexlade en blick, som visserligen företrädesvis uttryckte den fruktan; vi båda erforo; men hvyari likväl på samma gång lästes ett erkännande af riktigheten utaf ziguenerskans ord; Vi hade verkligen blifvit vilseledda; och när Madge märkte att vi sjelfva insågo det; krusade ett triumferande leende hennes läppar. — Ni tro nu, emedan ni se: Ack; blinda och dåraktiga menniskor; när skall väl den dag komma; då verlden återtager sin gamla; enkla tro och förlitar sig på ödets ord; äfven om dessa äro skrifna något otydligt; så att endast de vises ögon kunna tolka dem; — Beså; tig nu; afbröt hemne herr Cunningham: Det här skådespelet börjar bli tråkigt. Hvad tror ni jag finner för ett nöje uti att åhöra em gammal kärings prat eller att beskåda en förrymd frökens högtidliga fysionomi? :.. — Hvad! utropade Madge; när han gjorde ett uppehåll i talet: Säg ut ert hjertas svarta tankar... Hvad har ni att yttra om er olyckliga hustrus barn; hvars förmögenhet ni sökt vinna; och som ni derföre velat förgifta? Men er stjufdotter var varnad af mig och hon sof icke; när ni tillblandade giftdrycken; utan hon såg allt: Hvad har ni att säga om henne? Se henne i ansigtet; om ni vågar; uttala hennes namn; hvarpå ni i er feghet ioke kan tänka;