Dagens Nyheter – 13 december 1867, sida 1

som ligger mellan dess nuvarande gränsor och de naturliga gränsor, som dragas af vestra Rhenstranden och Nordsjön. Ehuru Preussen gör anspråk på att representera den gudomliga. rätten, har det likväl icke hyst ringaste betänklighet vid att tillegna sig enklaver, hvilka voro i vägen för dess fördelaktiga geografiska och militära afrundning. Då dessa betänkligheter icke afhållit Preussen, hvarför skulle de då afhålla Frankrike? Den lag, som skall användas mot Er, hr grefve, är den lag, Ni sjelf skapat. Frankrike är omgifvet af aggressiva fästningar, nemligen: Mainz, Coblenz, Köln, Venloo, Nymwegen, Breda, Bergen op Zoom, Maastricht, Antwerpen, Mons, Charleroi, Liege, Philippeville, Luxemburg, Saarlouis, Landau och Germersheim. Det minsta, Frankrike kan begära för sin egen säkerhet, är, att alla dessa fästningar slopas. Men enär det är svårare att åstadkomma detta, än att sätta sig i besittning af dessa fästningar, skall Frankrike ofelbart resa sig som en man vid en kraftfull ministers patriotiska ord, som, då ögonblicket är kommet, från nationens talarestol uppmanar folket att fullända Frankrikes geografiska enhet — detta verk, som Frankrikes konungar under århundraden eftersträfvat, som Vauban förklarade nödvändigt, som Preussens konung Fredrik II erkänt för berättigadt, och som den segerrika republiken bragte till utföramde år 1801, dikterande freden i Luneville. När den dagen kommer — och den kan icke uteblifva — då en fransk minister, som icke är mindre manlig än Ni, herr grefve, appellerar till Frankrikes kraft, hvad skall Ni då kunna svara? Om Ni icke låtit berusa Er af lyckan, bör Ni alltid ihåghomma Er mästare Fredrik II:s ord: Man tager, när man kan; man här aldrig orätt, undantagande då man tvingas att Iemna någonting tillbaka.. Ni skall utsätta Er för faran att få orätt samt att blifva tvungen att lemna något tillbaka; Ni bör göra hvåd skeppsredaren gör, som förutser skeppsbrott och derföre uppför assuransen bland sina utgifter. Preussens assuradör bör Frankrike vars, och Frankrikes assuradör — Preussen. Begge makterna äro ungefär lika starka; de hafva samma antal innevånare, och de bafva efter en sådan ömsesidi assurans ingenting att frukta bhvarken af Englan eller Ryssland. Intill juni 1866 stod det i Österrikes makt att undgå nederlaget vid Sadowa genom att i rätt tid afstå från Venetien; skulle Preussen ieke vilja draga af detta exempel? Preussen skall icke få fullkomlig frihet att assimilera länderna på högra stranden orm Rhen, med mindre det som ett billigt vederlag gifver Frankrike rätt att göra detsamma på venstra Rhenstranden. Om Preussen är upplyst och samtycker härtill, så är detta — freden; om Preussen är förblindadt och nekar sitt samtycke dertill, så är detta — kriget. Ni bar att välja! Preussens politik skall bestämma Frankrikes. Då Tysklands geografiska enhet i Er funnit en lika duglig som lycklig statsman, gå kan Ni vara öfvertygad om, att en icke mindre