Dagens Nyheter – 12 december 1867, sida 3

enligt öfverenskommelse; skulle äta frukost tillsammans; råkade vi misstaga oss om vägen — nog af; vi kommo på villospår och kunde icke hitta fram till vår bestämmelseort. Efter att ha färdats f:am och tillbaka en god stund, fingo vi plötsligen höra ljudet af röster i närheten: Vi förstodo att de samta-. lande personeroa måste befinna sig på en väg; gom gick i rät vinkel mot den; på hvilken vi voro. Vi styrde kosan till vägskillnaden, och knappt hade vi vikit af vid denna; förrän vi blefvo varse ett zigueaarläger; Ofverallt stodo grupper af ziguenare; hvilka tycktes samepråka om någon sak; som synnerligen intresserade dem: Framför det förnämsta tältet varseblef jag en lång oeh mager qvinna; hvilken jag vid närmare påsesnde igenkände; Det var svarta Madge: Bredvid henne stod en hvit man med korslagda armar; hvilken jag först i andra rummet egnade min uppmärksamhet; men knappt hade min blick fallit på honom; förrän en rysning genombäfvade hela min varelse: :: Det var min stjufader. Jag kunde icke återhålla ett utrop af fasa; men omedelbart derefter återvann jag herraväldet öfver mig sjelf; jag fattade tygeln med kraftig hand och vände min häst i afsigt att skyndsamt begifva mig från platsen; ty jag hoppades att ingen ännu märkt mig. Men det var ioke så väl; i nästa ögonblick stod en ziguenare bredvid oss och fattade hvardera hästen vid betslet: — Hal ropade svarta Madge med ett lugn i rösten som förfärade mig; ty jag såg mer än