Dagens Nyheter – 12 december 1867, sida 2

HAT bätteg.. och polisnyheter. RIS SR. Djerf stöld. I förrgår bortstals från en person, oende vid Humlegårdsgatan, 4 lispund smör och Bt. fäskskinkor. Tjufven hade beredt sig inträde skafferiet. En fin dam, som söker tjenst. En dag iböran af denna vecka annonserade en restauratör i Dagbladet om att erhålla en kokerska, som genast kunde få plats i hans anspråkslösa kök Bland otaliga sökande infann sig äfven en ung dam, med det mest fördelaktiga utseende, en toilett och ett sätt att vara, som vittaade om allt anvat, än närmare bekantskap med köksspisen. Värdinnan på stället, som emottog de sökande, blef både förlägen och förvånad, då den ifrågavarande fina damen infann sig och omtalade sitt ärende; men måste gifva henne till svar, att platsen redan var upptagen. Några timmar efter sedan den eleganta kokerskan aflägsnat sig, infann sig en af detektiva polisens konstaplar hos restauratören och gjorde efterfrågan, huruvida någon person sökt tjenst, som hade ett sådant utseende och sätt att vara, som vi nyss beskrifvit. Signalementet slog in till alla delar, och upplystes det att den sökande kokerskan en kortare tid innehaft tjenst hos en restauratör i staden och att hon hos honom, medelst falska nycklar till lådor, skafferier och källare, kringstulit sin busbonde till värde af ett betydligt belopp (3 å 400 rdr), hvilket först blifvit upptäckt efcer hennes atflyttning för några veckor sedan. Detektiva polisen har uppbjudit all sin förmåga att få reda på den fina kokerskan, men allt hitintills förgäfves. RBädhusrättass. Mordet å mamsoll Laurell. I går fortsattes i rådhusrättens 6:te afdelning ransakningen med för stöld och mord häktade Margareta Larsson och för delaktighet i nämnde brott likaledes häktade guldsmedsgesällen Johan Friberg. Domaren (till Friberg, efter protokollsjusteringens slut). Hvarför yttrade Friberg till Windrufva, att han både trodde och inte trodde Larsson vara skyldig ? riberg. Emedan det kunde vara möjligt att hon var skyldig, efter hon passat upp mamsell Laurell; men hon kunde också vara ozkyldig, då det fanns flera persofer som i början voro misstänkte för mordet. Domaren. Larston hade ej passat upp hos mamsell Laurell på ett års tid; detta visste Fribare och nog visste Friberg för öfrigt hur allt g tt ti Friberg. Nej, det visste jag inte. Ett vittne, en mamsell Gloria Concordia Constantia Lundell, hvilken varit boende en trappa upp i samma hus som den mördade, inkallades härefter och hördes. Mamsell Lundells vittnesmål var dock icke af någon egentlig vigt; hon hade endast hört ett samtal emelian sin moders piga och en person, som hon ej sett, kl. 9 på morgonen samma dag mordet begicks. Detta samtal hade, enligt vittnets utsago, varit högljudt och vidrigt,. Domaren (till Larsson). Du har hört att Friberg velat kasta skugga på Lindström; han vidhåller att hans tro är, att du af kärlek till Lindström begått brottet. Jag frågar dig ytterligare: kan det vara möjligt, att du mot sanna förhållandet angifvit Friberg? Larsson (som vanligt gråtande). Nej, det har jag ej gjort; jag har talat sanning. Domaren. Det vore bra samvetslöst att ange honom, om han ej vore skyldig. Larsson. Nej, för han sade: mörda henne! och då sade jag: då blir du väl snä!l emot mig? Ja, det blir jag visst) svarade han; derför var jag så glad sedan jag begått mordet. På Lindström tänkte jag ej då. Domaren (skakande på hufvudet). Du måtte haft mycket klena kristendomsbegrepp. Tänkte du ej på Guds vrede, var du ej rädd? Larsson (högljudt soyftande). Nog var jag rädd, för innan jag gick så sa jag: tänk om jag skulle bli skiljd från mina baral Då svarade Friberg: var du lugn, jag svarar för allt, men akta dig för Berglunds. Domaren (till Friberg). Hör nu, Friberg, viha hört Larssons anklagelse mot er; vi ha hört vitt nen, som, åtminstone till en del, vitsordat denna Larssons anklagelse; ert besynnerliga och underliga beteende under ransakningen bar bekräftat de migetankar vi förut hyst. Det har synts under ransak: ningen att samvet2t börjat slå er; ni har ej kun nat nöjaktigt besvara mången fill er framställd fråga. Säg, vill ni ej bekänna ännu? . Friberg. Jag är oskyldig, alltså kan jag inte bekänna hvad jag ej gjort. Domaren. Det har blifvit allt mer och mel tydligt ati angifvelsen är riktig. Friberg. Det är den inte. Domaren. Jaså; har Friberg något mer at säga? Friberg. Nej, ingenting. Domaren. Hur är det med benet i dag. Friberg. Åh, bra nog, det värker litet bara. Domaren. Var det ej samvetets röst som ta