Dagens Nyheter – 12 december 1867, sida 2

en säng, hvilken upptogs af en, efter hvad han kunde se; fullkomligt obskant man. Han qvarstod en stund i fönstret, till dess han förvissat sig om att hans ögon icke bedrogo honom, hvarefter han uppgaf ett ångestrop, hvilket kom hans maka att kasta en blick på honom just i det ögomblick; då han försvann. Några få sekunder voro tillräckliga för henne till att inse nödvändigheten af att genast förklara för markisen; huru allt hängde tillsammans; på det att den svarta misstanke, som måste ha uppstått i hans själ; måtte skingras med det aldra första: Hon skyndade ut på gatan, men hennes man var redan borta. Ofvertygad om sin vanära och i sin förtviflan ur stånd till att lugnat öfverväga sin ställning och handla i öfverensstämmelse med klokhetens bud, lemnade han genast sitt fosterland och begaf sig till England. Hans far dog kort derefter; och hans falske vän skref till honom att Eloise hade flytt med sin förförare från Paris. Han ansåg sig numera icke vara genom något band fästad vid Frankrike; utan beslöt vistas i London under sitt återstående lif. Emellertid var förrädaren icke nöjd med den hämnd han redan tagit, utan fortfor att intrigera, för att göra Eloises olycka ännu större: Förhållandet var att en rättegång pågick; af hvars utgång familjen de 8:t Foix hela förmögenhet var beroende: Han lyckades öfvertala den skicklige advokat, som åtagit sig nämnda familjs sak (naturligtvis genom kontanta argumenter) att afsäga sig uppdraget; och Eloise; som icke hade det ringaste begrepp om affär rer och för öfrigt var så helt och hållot upp: