Dagens Nyheter – 12 december 1867, sida 2

Hon kunde icke annat än gilla dessa skäl, och huru obehagligt det än syntes henne att besöka sin bror; som nu ieke längre bibehöll sitt ärfda namn, på ett fremmande ställe och det tillika utan hennes mans vetskap — ty den falske vännen hadsa allvarligen tillrådt henne att icke upplysa markisen om brodrens förhållanden; emedan denne möjligen skulle kunna nämna något derm åt sin far; i hvilket fall de sorgligaste följder voro att förvänta — så var hen likväl alltför godhjertad; för att i nödens och bekymrens stund öfvergifva den stackars Victor, hvilken, såsom varande hennes ende bror; hon alltid hållit myeket utaf. Sedan förrädaren hunnit så långt i utförandet af sin plan; började han ingjuta misstankar hos den unge äkta mannen angående hans hustrus trohet. Men markisen hade så stor tillit till sin makas heder att han med förakt afvisade den nedrige belackaren: Emellertid beramades ett möte mellan de båda syskonen; föranledt af brodrens iråkade sjukdom. Den falske vännen visste med säkerhet; vid hvilken tid på dygnet detta sammanträffande skulle ega rum, och lyckades förmå markisen att följa sig till det vanryktade hus; der Victor för tillfället bodde. Anlända dit; sade han: — Hör; markis de 8:t Foix; i detta lösaktighetens tillhåll skall ni finna er fru. Blicka in genom detta fönster; och jag är öfvertygad om att ni skall få skåda en scen; som föga behagar er: Herr de 8:t Foix; som ännu tviflade; efter kom uppmaningen; och han varseblef sin Eloise; som han så varmt älskade; ligga på knä invid