Dagens Nyheter – 11 december 1867, sida 2

Bringa sanningen i dagen! Och nu; tillade hon; i det hon kastade sig på knä för herr de Coutance; säg mig.:: jag har rätt att höra... Hon är min moder och jag är allt hvad hon har öfrigt här i verlden; säg mig hvad ni såg eller hvad ni trodde er se; — Icke för er; jag kan det ej. — Ni måstel ni måste! Försöken öfvertala honom; mina damer; eller också skall jag sjelf förklara saken; ty jag vet allt; — Omöjligt! — Jo; jag vet allt. O, gå icke ifrån mig, utan lyssna till mina ord: Har ni något annat bevis på er makas brottslighet att anföra än att hon en afton begaf sig till ett aflägset hus i Paris; hvarest ni sedan med egna ögon såg henne ligga på knä invid en bädd; i hvilken befann sig ::z: — Tyst! för all del tyst! — Nej; nu tiger jag icke ;:. hvilken befann sig — hennes broder: — Osanning! — Nej; inför Gud det är ssnnt: Härvid sträckte den unga flickan sina båda händer mot himlen: — Hon hade ingen broder: — Jo; det hade hon och har ännu i dag: — Huru? ; .; Omöjligt! När jag gifte mig med henne; var hon sin faders enda barn: — Troddes vara det; men var det i sjelfva verket icke: Hennes bror ansågs ha stupat vid Villafranca; men han hade i stället blifvit räddad och invecklad i politiska stridigheter; d: v: s; han hade; såsom tillhörande oppositionen; af något villigt verktyg åt de maktegande blifvit anklagad för ett brott; som skulle ha kostat