Dagens Nyheter – 10 december 1867, sida 2

damen; studsade han plötsligen tillbaka och utstötte ett häftigt skri. Synbarligen var han fattad af den djupaste rörelse; Det leende; som ett ögonblick förut sväfvat öfver hennes ansigte, försvann hastigt och fruktan afspeglade sig i stället deri. Herr de Coutance uppgaf en djup suck och framstammade derefter följande ord, — Min Gud!:;:s Min Gud!:.: Ar det ex andesyn? — Nej; nejs det är jag — Fålicit6; Mår ni illa, min herre? Och härvid närmade hon sig. honom med alla teeken till medlidande; men han drog sig tillbaka; utropande: — Samma röst! ;.; Samma blick! ;;; Hur är det fatt — månne jag drömmer? — Nej; nej; det är så varmt härinne; ni är sjuk s : ni är trött :. : . — Säg mig hvad ni heter; afbröt henne hr de Coutance: — Fåölicit6 de 8:t Foix. — Hvad? Hvem? utbrast fransmannen; i det han tog några steg framåt. Annu en gång — säg mig hvem! Den unga damen lydde och tillade derjemte några ord; hvilka jag icke uppfattade; men som tycktes göra ett starkt intryck på hennes åhörare. — An era föräldrar? sporde denne: — Mini far är död. — Ahl.:: Och er mor? — Hon vistas i Paris. — Och heter? — HBloise, markisinnå dö 8:t Foixs (Forts.)