er till en viss grad i fråga om denna affär? Ni har hvarken hört eller sett min vän; huru kan ni då vara så öfvertygad om hans skicklighet att ni söker förmå honom att åtaga sig något; som han icke sökt: oo Det är mig nog att veta huru nisjunger: Uppriktigt sagdt; har jag aldrig hört något fruntimmer utföra det vackra stycke; ni nyss gjorde oss det nöjet att bär föredraga, på ett så smakfullt, så behagligt sätt: — Ni är mycket god som säger så; men jag hade åtnjutit undervisning långt innan herr de Coutance tog hand om mig. — Det kan jag väl tro; men det är ändå han som har satt kronan på verket. Han måste ha en utsökt fin smak. Vill ni uträtta den kommission; jag tagit mig friheten att gifva er? — Med nöje; så vida ni icke gör mig ansvarig; ifall jag skulle misslyckas i mitt försök att öfvertala honom, eller ni sjelf skulle bli missnöjd med resultaterna af hans lektioner: Men som denna sak är en affär och derför måste behandlas sffärsmässigt, torde ni hafva den godheten att upplysa mig om hvilka vilkor jag får bjuda honom: — Jag vet knappast hvad jag härpå skall svara: Hvad tycker ni sjelf? Naturligtvis ville jag icke uppgifva något bestämdt belopp; utan fortfor att yrka det hon sjelf skulle säga sitt anbud; Efter mycken tvekan nämnde hon en summa; som jag i min okunnighet fann vara) enorm. Dock var jag nog klok att icke yttra mitt tycke i detta fall; utan jlofvade helt enkelt; när vi togo afsked; att framlägga förslaget för herr de Coutance: — Nu är hufvudsaken undangjord; sade lady