Dagens Nyheter – 9 december 1867, sida 2

ligt; Men huru är det med er? Har ni varit sjuk? Ni ser så blek ut; ni är er icke lik; — Det vara troligt... Jag hafva lidit af migrän: 8e der allt! — Åh; nej; det är icke allt. Någonting har gått er emot; förtretat er; derom är jag säker: Och nu kommer jag och plågar er ännu mera; ber er om ynnestbevis och ..; — Tänker ni bedja mig om ynnestbevis? Ack, hvad kan väl jag; fattige stackare; göra för er! Och ett bittert leende krusade hans läppar; — Jo; mycket; mycket; -oeh det förnämsta af allt är att ni lägger bort denna sorgsna min och icke talar så bittra ord; ty då tror jag att jag uttömt ert tålamod och att ni är trött på att vara god mot mig: Och dock hade jag tänkt att ni nu skulle bevisa några vänner till mina vänner en stor tjenst. — Ack; mademoiselle; ni vara lycklig; ni skratta åt mig: Hvilken godhet står det väl i min förmåga att bevisa, jag; så arm, så eländig? Men förlåt; jag bedröfva er med min jemmer; jag vara tadelvärd::: Nu är jag vid godt humör igen; i hvad afseende kunna er ödmjukaste tjenare stå er till tjenst? — Jo; hörpå. Utan att med ett ord, ej ens ett utrop; gifva öfverraskning tillkänna; åbörde han från början till slut berättelsen om allt hvad som skett under mina och lady Annes visiter på förmiddagen. Sedan jag slutat tala; lyftade han upp sitt. hufvud och sade med högtidlig stämma, i det han blickade mot himmelen: (Forts.