Dagens Nyheter – 9 december 1867, sida 2

kort bit till fots och voro derefter framme vid mitt gamla hem; Som jag väl kände till lokalen; gick jag först uppför den bräckliga trappan, åtföljd af lady Anne; och stannade framför den gamle musikälskarens dörr: ; Jag knackade på denna; och en bedröfvad stämma bad mig stiga in.. Jag efterkom uppmaningen med beklämdt hjerta; ty ehuru rösten var min väns; fann jag uttrycket deri vara ett helt annat än förr; Då jag kom in; satt han på sin garila plats; densamma der jag sett honom första gången: Han lutade sig öfver bordet; hvarpå några musikalier lågo kringströdda; Jag kan icke; eller rättare; jag vill ieke beskrifva huru han såg ut; vare det nog sagdt att han föreföll mig såsom en vålnad af sig sjelf; Dock afspeglade hans ögon ett så heligt tålamod; en så ädel undergifvenhet; att jag ofrivilligt tog ett steg tillbaka, likasom hade min instinkt tillhviskat mig; att jag begick ett brott genom att visa mitt glada ansigte för honom: Samma känsla erfor lady Anne; ty hon; som ännu höll i den halföppna dörren; drog sig tillbaka för att vänta i förstugan; till dess jag skulle komma ut igen. Herr de Coutance hade icke sett upp från sitt arbete; förrän hon redan försvunnit; Förmodligen väcktes han af ljudet utaf hennes steg ur sina djupa tankar; ty han vände sig hastigt till dörren; och när han varseblef mig; sprang han upp från stolen; utropande: — Mademoiselle! ;:. Bedraga mig mina ögon? ::: Nil::z Nej; men det är omöjligt! — Visst icke; det är både möjligt och verk