Dagens Nyheter – 9 december 1867, sida 1

ska lagstiftningens andra kammare: Hr Jules Favre; den främste mannen för närvarande inom oppositionen mot det kejserliga enväldet; hade anmält att han ville ställa ministrarne till tals i anledning af kejsarens åtgärd att ånyo skicka trupper till Rom; och denna interpellation framställde han i ett föredrag som var ett mästerstycke ömsom af sakrikhetens väl? talighet; ömsom af logisk skärpa; ömsom af mör: dande satir. Hr Favre sade att regeringen icke i den romerska frågan har någon bestämd politik, utan alltid stannar på balfva vägen: Den nya expeditionen till Rom strider mot rätt och lag, ska? dar Frankrikes intresse, är förderflig för den sak som den afser att gynna, och måste försätta Frankrike i förlägenheter, hvilka det ej kan komma ifrån utan att framkalla befogadt missnöje på flera håll; — Regeringen, som redan i februari. månad visste att ett utbrott skulle ske i Italien; borde icke beslutat handla på eget bevåg; uten inkallat representationen tidigare och inhemtat dess åsigter. Tal. genomgick härefter historien om franska regeringens förhållande till Kyrkostaten alltsedan 1849: huru den åter insatt den af romerska folket fördrifne påfven; huru Napoleon sedan under 10 års lopp uttömt: alla utvägar för att förmå påfven antaga ett liberalare regeringssystem; huru han 1859 sjelf hjelpt till att låta påfven beröfvas en stor del af sina stater; huru ban derefter ånyo gifvit påfven starka påtryckningar att regera som folk, men lika fåfängt; huru han slutligen måst draga de franska trupperna från Rom; men i stället genom konventionen af den 15 september 1864 satt Italienska regeringen till vaktare öfver påfliga staters säkerhet; hvilket påfven besvarat med en offentlig skrifvelse; i hvilken han fördömde alla vår tids åsigter och framsteg. Det var i denna märkvärdiga skrifvelse (1864) som påfven lät verlden veta hvilka de grundförvillelser äro, som göra deras bekännare hemfallna till evinnerligt straff i en annan verld och till kyrkans fördömelse i denna; Bland dessa förvillelser äro följander Att furstar och folk kunna i borgerligt häns seende vara oberoende af kyrkan, det är en förvillelse! Att tro att vetenskaperna; filosofien; mora: len och de borgerliga lagarne kunna undandragas kyrkans välde, det är en förvillelse: Att medgifva; såsom den nyare tidens liberala göra; att den katolska religionen ej bör anses såsom statsreligion; med uteslutande af alla andra bekännelser; det är ytterligare en förvillelse.s Detta; sade talaren;Får en vink åt dem af våra medrepresextanter, hvilka bekänna en lära; hemtad från Moses: Enligt påfvens encyklika; böra de vara uteslutna från alla borgerliga och politiska rättigheter. Hr Favre fortsätter: Att påfven i Rom skulle böra och kunna ingå försoning med framåtskridandet, liberalismen och den nyare tidens civilisation, det är ytterligare en förvillelse. Skiljsmessan är, som I sen, öppet afkunnad. ena sidan har man det borgerliga samhället, ungt genom gin kraft, sitt framåtsträfvande, sina förhoppningar; å den andra, påfven gom vill återföra det på förflutna tiders ståndpunkt. (Läsaren torde märka likheten mellan påfvesträfvandet och vårt prestestånds riktning.) Man hör ofta anklagelser för de vådor, som menskligheten kan löpa i följd af materialismens och gudsförnekelsens läror. Äfven jag fördömer dessa läror, äfven jag är fiende till dem, som, sättande sig öfver all religion, all tro, öfverlemna sig helt och hållet åt dyrkandet af grof vällust och spekulationer, hvilka rikta de tilltagsna på deras offers bekostnad. (Detta var en pik åt kejsardömets äfventyrliga anhängare.) Men jag är icke mindre kraftigt motståndare till dem som förneka det menskligs förnuftet, emedan de äro de största föraktare af den Gud, som gifvit oss det.. I nästa nummer skola vi meddela några ytterst pikanta utdrag af hr Favres yttranden avgående de franska truppernas deltagande i den sednaste striden mot Garibaldi;