Dagens Nyheter – 7 december 1867, sida 2

Jag lydde; Det var ett utmärkt godt musikrum och; uppmuntrad af hoppet att kunna tjena min vän, sjöng jag bättre än måhända någonsin förr: Grefvinnan blef synbarligen öfverraskad; och när jag hade slutat; bad hon mig taga om stycket en gång till; hvilket jag gjorde. I stället för att då lyssna till mina toner, förde hon lade Anne afsides och frågade henne angående min lärare, — Jag kan verkligen icke lemna er några ytterligare upplysningar, hörde jag min vän säga; när jag steg upp från instrumentet; utom att herr de Coutance är en utmärkt snillrik man och har icke haft någon annan elev än fröken Neville; hvilken han, såsom varande hennes vän; godhetsfullt åtagit sig att handleda; Huruvida han vill utsträcka sin undervisning till andra; törs jag icke bestämdt säga: Dessa ord upplyste mig om huru lady Anne tagit saken, och jag tyckte att hen hittat på just det rätta sättet: — Men om han blir rikligen ersatt för sitt besvär; yttrade lady Marchmont; tror ni icke då att..: — Min bästa grefsinns, hvem kan bättre än ni veta att talangen icke kan uppskattas i penningar? — Ja, ja, deri har ni rätt; Men penningen medför äfven fördelar, som icke ens de mest talangfulla menniskor kunna förakta: Jag är förtjust öfver fröken Nevilles sång; och hvad hon: än må ha betalt; vill jag . :: (Forts,) g—