Dagens Nyheter – 7 december 1867, sida 2

underkasta oss att lyssna till hennes toner, och under den konversation angående musik; som utan tvifvel kommer att uppstå; skola vi upphöja er lärare, herr de Coutance, till skyarne. Hon ber då er sjunga, ni gör ert bästa och förklarar sedan att ni icke tagit mera än några få lektioner af den utmärkte mästaren; Då skall ni få se att hon blir i högsta grad intresserad; frågar hvilka hans pretentioner äro; och ju högre pris ni uppgifver; dess större blir hennes förtjusning och desto angelägnare blir kon att med det första sätta sig i förbindelse med honom. Ni ser förvånad på mig; men jag kan upplysa er att bon är mycket rik och har således råd att betala hvad som helst: För öfrigt skall jag säga; att det är den fattiges lycka att det fians fåfänga till här i verlden; ty huru föraktlig denna egenskap i sjelfva verket än är; ersätter den mången gång menniskokärleken; och om sådan är det ganska ondt, såsom ni vet: Emellertid gingo vi uppför en trappa och inträdde i en elegant våning. Redan i tamburen möttes vi af toner; till den grad gälla och obehagliga att jag var frestad att sätta mina händer för öronen; för att slippa höra dem, — Hu då! utbrast jag ofrivilligt. — Ju sämre eleven är; dess bättre behöfves mästaren, anmärkte lady Aune. Ahl grefvinna; tillade hon när en reslig dam kom oss till mötes från ett inre rum; redan vid pianot! Er ihärdighet kommer att töra er långt: Grefvinnan log, synbarligen förtjust; hvarefter hon kastade en frågande blick på mig: Lady Anne sade mitt namn: — Dotter till en gammal kär skolkamrat;