Dagens Nyheter – 5 december 1867, sida 3

samhällsställning och bildning; hade fattat den uppriktigaste vänskap. På major Sommersets begäran införde jag äfven honom i den enkla boningen och gjorde honom bekant med mina vänner. Jag hade emellertid; under det vi åkte; så berömt.dem för honom; att happ, som var en ädelsinnad man; icke tycktes märka att de voro s: k. simpelt folk; utan bemötte dem med denna vänlighet; som hvarje verkligt bildad menniska bevisar alla, höga och låga; med hvilka han kommer i beröring: Dessutom fann: han i herr de Coutance em person, som icke allenast kunde föra en konversation utan till och med vara riktigt intressant. Efter en stund lemnade oss de två herrarne; och äfven John gick sin väg; för att tillbringa natten i sitt andra hem, det Aylmerska huset; När herr de Coutance tog afsked af mig; yttrade han: — Adjö; mademoiselle; vi-skiljas nu ::: få aldrig kanske se hvarandra mer:.: Jag bedja alla helgon att göra er lycklig; och de skola;.. Den gode Gud låter oss aldrig ständigt gråta och sörja. Nej; ni skola semin profetia vara sann; och hvar den gamle; fattige musikläraren än må vistas, han skola skaffa sig underrättelse om er och glädjas åt den sällhet, hvilken den heliga modren i himmelen kommer att beskära er: och denne tappre militär; Adjö! adjölJag aldrig glömma er!