Dagens Nyheter – 5 december 1867, sida 2

Om den gäst, som står uanför dörren, Till fullständigande af den i gårdagens blad intagna uppmaningen af fru Emilie Fiygare Carlea till hufvudstadens fruntimmer, hvilken uppmaning bär nämnde titel, meddela vi här slutet: . eMin bön till Stockholms ömbjertade qvinnor är denna: Arbeten, arbeten på hvad sätt som helst för våra arma medkristne, och jag skall, om I behagen anförtro mig produkterna af ert arbete, vid slutet af nästkommande januari månad, med biträde af erfarna rådgifvare och några för saken varmt intresserade damer, ordna en utställning och försäljning — den första, hvilken (såvidt jag känner) egt rum till förmån för hela stadens allra fattigaste befolkning. Behållningen skulle då kunna utdelas vid den utan tvifvel svåraste tiden, d. v. 8. vid början af februari. Och denna behållning, som kommer att öfverlemnas till allmänna Skyddsföreningens centralkomitå, skall — om mitt råd antages — icke utgå i penningar, utan i matvaror och ved, en åtgärd, som, enligt hvad jag boppas, torde försäkra de olycklige om åtminstone några sorgfria dagar. I detta företag — fastän det särskilt adresseras till fruontimren — må männen icke vara uteslutne: de böra icke blott köpa våra arbeten, utan de kunna äfven på mångahanda sätt öka våra tillgångar. Så t. ex. vore det en högst dyrbar vinst, om hrr bokförläggare och författare, hrr artister, modehandlare, galanteribandlare, kramhandlare och fabrikanter etc. etc. ville för det goda ändamålet deltaga i det goda verket. ) Hufvudsakligen beror dock hela företaget på damerna, och med innerlig tillfredsställelse kan jag nämna att det redan mötts af så stor uppmuntran, att jag vägar hoppas på en lycklig utgång. Jag anförtror nu, goda qvinnor och gode män, de fattiges sak i Guds och edert hbjertliga hägn! Måtte vi aldrig med vår bättre lott, större eller mindre, på deras gsgorgehimmel förekomma såsom moln utan vatten, och måtte vi betänka att det för en hvar af oss kan randas den dag, då det bär frukt att vi i tid erinrat os38 och behjertat den gudomlige sedolärarens ord: Salige äro de barmhertige, ty dem skall ske barmhertighet! ) Öaskligt vore att försäljningspriset på hvar inlemnad artikel utsattes, äfvensom att de gifvarinnor och gifvare, som tillåta att deras namn bli kända, täcktes skrifva dem på gåfvån.