Dagens Nyheter – 4 december 1867, sida 2

— nemligen till sin mågs vackra våning invid Regents-Park, och det var der hon slutligen aflid, lugn och nöjd i medvetandet af att hönnes dotters framtida lyeka var betryggad. Då fru Elliot nästa gång såg sin föraktade oeh illa behandlade guvernant, skedde det vid uppgången till 8:t James-palatset, der hon fru Eiliot) jemte sin väninna fru de Visme stod och bvetraktade de i eleganta toiletter utstyrda herrar och damer, som voro irbjudna till en kunglig festivitet, och bland hvilka befann sig Eilen Huntingdon. Hon var nu en lady; ty hennes man tillhörde en adlig ätt och hade nyss ärft beronettiteln: Fro Elliots afundsjuka låter knappt tänka sig; hon led riktiga qval; och hennes goda vän, som icke kande undgå att märka detta, gladdes i hemlighet deröfver. Sedan mamsell Huntingdon lemnat det hus; der vi tillsammans utstått så många ledsamheter, blef min vistelse i detsamma ännu odrägligare än den förut varit. Minst femtio gånger i hvarje vecka var jag frestad att utan vidare betänkande öppet uttala bvad jag tänkte och kände; men lyckligtvis tyglade mitt förnuft den harm; som jäste inom mig: Emellertid hvilade vårt fredliga förhållande på en mycket löslig grund; och — likasom tunn is på oroligt vatten — behöfde det endast en svag extra påtryckning för att brista: Deona påtryckning kom omsider: Ea stor musikalisk tillställning skulle ega rum på fru Elliots födelsedag. Bland stycken; som den värda frun upptagit på repertoaren