Dagens Nyheter – 4 december 1867, sida 1

pade fru Elliot; Mamsell Bell, detta var det mest oförskämda af era yttranden: Ehuru ni söker ursäkta er; tycker ni således icke sjelf; att ert uppförande varit, minst sagdt; opassande. — Förlåt mig; min fru; jag har icke sökt ursäkta mig och fruktar ej heller för min egen del följderna af mitt beteende: Men. jag är ledsen deröfver att jag; genom satt obetänksamt lyda ögonblickets ingifvelse skadat hennes sak, hvilkens ombud jag är. För hvad som bär blifvit yttradt sf mig; är jag villig att underkasta mig hvilken näpst som helst; om blott jag befrias från den sorgliga tanken att jag genom oförstånd tillfogat hemne ondt; Btraffa mig; huru ni vill; men var ädelmodig; var god emot henne! — Jag har redan gifvit er mitt svar. Jag vet icke; hvart eller till hvilka personer hon ämnar gå: Hela den historia; ni uppdukat; kan ju vara en dikt; — Jag ansvarar för sanningen af kvad jag sagt; Jag känner den herre, som skrifvit brefvet till henne; och jag vet att han är alltför redbar för att kumna teckna sitt namn under en lögn; — Ahl! Känner ni honom? En mycket aktningsvärd bekantskap; må jag säga: Det tycks som jag skulle komma att få reda på en mängd saker, hvilka bör ligga i ert intresse att hålla hemliga; Törs jag fråga, hvar ni lärde känna denne herre? — På sjukhuset; svarade jag så lugnt jag förmådde; besluten: att; om. möjligt; för Ellens skuld -qväfva den harm; som kokade inom mig: På sjäkhuset; dit jag kom föratt träffa en vän;