Dagens Nyheter – 3 december 1867, sida 3

— Jag hoppas att jag icke glömmer mig; ehuru jag visst löper fara att göra det och börjar tvifla på att jag vidare är densamma som jag varit; eftersom jag kan beqväma mig att stanna i ett hus; hvarest alla menskliga känslor trampas under fötterna; emedan just det som förädlar menniskorna; bildning och religion; helt och hållet saknas der: — Detta är förfärligt! Lemna mig på ögonblicket! — Ja; med vöje. Men jag får underrätta er att jag äfven lemnar ert hus och tager mamsell Huntingdon med mig: ooo Gör det; om ni vågar. Ni äro båda mina legda tjenare och kunna icke bli befriade från tjenstgöring, såvida ej uppsägning skett i laga tid; om Den lag; som föreskrifver detta, ålägger ock matmödrar att behandla sina tjenare med godhet och rättvisa: Om ni bryter mot den ena paragrafen; så kunna vi bryta mot den andra; — Ni trotsar mig! — Nej, jag endast försvarar mig sjelf och mina vän. Jag kom att begära tillstånd till något; som ingen rättänkande menniska kan neka; och ni afslog min billiga anhållan: Om mamsell Häntingdon; då hon blef underrättad om alt hennes mor låg för döden; genast farit till henne; utan stt ge sig tid till att fråga; om det var henne tillåtet att uppfylla en pligt; som af naturens lag var henne ålagd; skulle ingen person med känsla ha fuönit henhes handlingsvätt i ringaste mån orätt: Men ni — ehur jag bedt för min. vän; har niz:.: : Er vän! utbrast fru Elliot; i det hennes läppar sammandrogos till ett föraktfullt leende.