Mosebacke för att förvissa sig; huruvida påstå endet om utsigtens förstörande egde grund; och de förklarade båda enstämmigt, att detta påstående var rigtigt: Herr Berg fästade dessutom uppmärksamliet på olämpligheten och vådan af att inhysa en alltför stor mängd menniskor i en och samma byggnad, hvilket skulle blifva en följd af det förslag, som utskottet framställt, och yrkade återremiss, i hvilket yrkande herrar K: J. Berg, C: G. Hierta, Carlson och L. J: Hierta instämde; Frågan blef ockeå återremitterad; Härpå uppstod en långvarig diskussion med anledning af beredningsutskottets utlåtande i fråga om fortfarande beståndet af de bränvineutskänkninogsrättigheter inom hufvudstaden, hvilka icke grundas på burskap eller auktionsinrop: Utskottet hade hemställt; att fullmäktige måtte i skrifvelse till öfyerståthållareembetet förklara; det de anse samtliga sådana bränvinsutskänkningsrättigheter ej vara gällande för längre tid; än avar och en innehafvares tillståndsresolutioa utvisar; och af sådan anledning böra den 1 nästinstundande oktober upphöra, dock att föllmäktige funnit sig böra bemyndiga drätselnämndens första afdelning; att lemna åt de ursprungliga innehafvarne af de bland dessa rättigheter, hvilka från början varit förlänade enskilda personer och ej fästade vid vissa lokaler samt befinnas vara till sitt närvarande bestånd ostridiga; ett årligt lifstidsunderhåll at 400 rdr att utgå från och med den tid, då rättigheten till följd af afsägelse; eller, i vederbörlig ordning beslutad indragning; upphör att vidare utöfvas. Emot detta utskottets förslag hade kammarrättsrådet Kinmanson afgifvit en reservation; för hvilken redan förut är i denha tidning närmare redogjordt; och hvari hån yrkat att stadsfullmäktige måtte besluts; att, om innehafvare inom hufvudstaden af utskänkningsrättighet, som hvarken grundas på erhållet burskap eller på auktioneiurop, eller ursprungligen blifvit till utöfvande å särskildt ställe förlänad; skulle vilja emot ersättning nedlägga rörelsen; drätselnämndens första afdelning då må; der det pröfvas tjenligt och utskänkningsrättigheten befinnes till sitt närvarande bestånd ostridig, ega att å star dens vägnar inlösa sådan rättighet genom att tillförsäkra innehafvaren deraf att årligen i sin lifetid få af stadens kassa uppbära högst 450 rdr för hvarje helt år, dock att denna ersätt ning; der utskänkningsrättigheten är öfverlåten; i allt fall icke utgår under längre tid, än ursprungliga innehafvaren lefver: Af de talare; som yrtrade sig i detta ämne, instämde de flesta i herr Kinmansons åsigt Grefve F. von Rosen och here Nycander förordade utskottets mening; bankdirektören Wallenberg ansåg det vara bäst att tills vidare låta bero vid bestående förhållanden. Man di ku terade länge om den juridiska delen af frågan, utan att dock kunna komma till full klarhet i afseende på krogsedelinnehafvarnes rättigheter. Justitierådet Berg erkände, att det fanns en luckt i bränvinsutskänknings-lagstiftniogen; hvilker gjorde det ganska svårt att fälla ett bestämd: omdöme i den förevarande frågan; och efter at ha åhört hela diskussionen; uppsteg medicinal rådet Wistrand och förklarade samma lagstift niag trasslig och dunkel. Emellertid utföll fullmäktiges beslut i öfver ens tämmelse med herr Kiamansrons yrkande. Fullmäktige; som voro samlade till kl. inemo 12 11 på qvällen; sammanträda ånyo i dag kl. 6 e. m. uti stora rådhussalen.