Dagens Nyheter – 2 december 1867, sida 3

Den följande dagen vat jag oförmögen till att lemna sängen; och tack vare en tjenstflickas medlidande; hvilkens tillgifvenhet jag vunnit genom ett vänligt bemötande; samt den goda mamsell Huntingdon; som kom till mig; aå ofta bon hade en stunds ledighet; slapp jag ligga alldeles öfvergifven. Det åtgick en vecka; innan jeg blef så pass återställd att jag kunde ånyo börja undervisa min elev. Då jag visade mig i familjen; blef jag bemött med hårdhet; till följd hvaraf det gick mycket långsammare med mitt tillfrisknande än eljest skulle ha blifvit fallet: Jag beslöt också att med det första lemna ett hus, der så mycken omensklighet rådde; Slutligen kom en dag Mary — till lycka för mig; som kände ett stort behof att se ett vänligt ansigte — för att fråga; hvarföre hon icke fått några underrättelser ifrån mig: Alltsedan jag skiljdes från henne; hade jag nemligen regelbundet en gång i hvarje vecka tillskrifvit henne; och ehuru denna gång bref uteblifvit blott en enda dag utöfver den vanliga tiden; hade den godbjertade gvinnan icke kunnat få någon ro förrän hon blifvit upplyst om orsaken till min tystnad. — Ni skall veta att jag är mycket orolig för er skull, sade hon; ty jag har fått i mitt hufvud att ni; ehuru ni ingenting säger, dock icke är lycklig i er närvarande ställning: — Visserligen är jag ej follt nöjd, men jag tröstar mig med att jag skulle kunna ha det sämre, (Forts.)