Dagens Nyheter – 2 december 1867, sida 1

Derhän kommer det. eDen allmänna förlägenheten hos dem; som spekulerat oklokt eller på annat sätt sjelfförvålladt råkat i betryck; drifver en del af dessa att söka hos staten — det vill säga hos alla medborgare som ännu kunna undvara någon skilling utöfver deras egna behof — allmosor under förklädnaden af lån på onaturligt billiga vilkor eller af anslag till allmänna arbeten. Detta tiggeri har utvecklat sig kolossalt sedan början af 1850 talet; men ändock gifva sig ytterligare stegrade anspråk luft. Samma fenomen uppenbarar sig i andra länder med ringa esjelfstyrelse. I Frankrike har detta ledt derhän att den absolutistiskt-kommunistiska bubblan hotar att brista under statsskuldens oerhörda tryck; i Preussen; det i allmänhet kalla, beräknande Preussen, börjar en del af det skuldsatta landtmannapartiet söka de mest förtviflade utvägar för att rädda sig. Vi anföra såsom varning ett lärorikt exempel på huru långt folk kunna komma, när de väl ba börjat införlifva sig med tanken att lita på staten i stället för på eget förstånd och egna krafter: Ett par herrar; Held och Schweizer, hafva i Berlin hållit offentliga disputationsakter om medlen att afbjelpa den allmänna förlägenheten (egentligen hos en del landtbrukare). Dessa disputationsakter har mycket folk öfvervarit, och der ha vid senaste mötet (förl. måndag) föredragits läror; af hvilka åtminstone en predikas i Dsgligt Allehanda härstädes af de lånebshöfvande och portföljhungriga, andra åter ligga som groende frön i samma partis sinne; med snart uppkommande brodd. Hr Held, den ene af samhällets tillämnade räddare ur den allmänna förlägenheten; sade att orsakerna till denna äro pappersmyntet och inteekningsräntan; Afskaffas dessa; så är den allmänna förlägenheten afhjelpt. Så lätt går det! För det första; yrkade han; borde allt pappersmynt; för hvilket motsvarande valuta icke fiones; afskaffas; framförallt borde staten icke tillåta enskilda inrättningar att utgifra mynttecken utöfver grundfonden;: Hr Helds andra sats var mycket mårkligare; och vi hoppas vinna erkänsla af den skånske finansministern in spe; då vi göra honom bekant med den satsen: Hypoteksräntan bör upphäfvas; icke genom att förbjuda den; ty; gubevara! lagstiftningen bör icke ingripa i den enskilda friheten; men medelbarligen. Det är hufvudsakligen på fastighetslån (talaren afsåg egentligen jordegendom) som ränta betalas: FEnär staten; representerad af dess medlemmar kollektift; är den egentlige egaren af hela sitt landområde; så kan den på grund af denna eganderätt utgifva så mycket pappersmynt som all jord är värd enligt lägsta taxering: Detta fastighetemynt, borde staten lemna åt jordegarne till att inlösa alla intecknade skulder med; och jordegarne skulle deremot betala till staten de räntor som de nu erlägga till inteckningshafvarne; Härigenom blefve staten i stånd att afstå från alla nu utgående skatter; enär räntorna komme att förslå till alla statsutgifterna; och derjemte blefve kapitalisterne hindrade från att låna ut sina pengar mot inteckning. Om hr Held var en hjelte i stats-kommunism; så var den -andre räddaren; hr von Schweizer; icke mindre en både statsoch privat-socialist: Han hade upptäckt en annan högst vigtig orsak till den allmänna förlägenheten och klandrade att hr Held förbigått denna; Att arbetsgifvare drega vinst af sina företag — det är roten till det ekonomiska onda. Han hade eljest ingenting emot att staten lade beslag på all jordegendom; men det vore orätt att stanna dervid och ej för statens räkning äfven taga all annan egendom från egarne. Och ville man ej gå in på detta; så hade talarea ännu ett sinnrikt förslag att framställa: det enda som kunde bjelpa riktigt: Det var att staten skulle grundlägga associationer; för att åstadkomma alla slags tillverkningar. Alla statens medlemmar skulle sålunda blifvablott arbetare åt staten. Det bör icke lemnas oförmäldt; att dessa funderingar om att allt ekonomiskt ondt skulle kunna afhjelpas genom staten mötte starka motsägelser af de församlade gammal-liberala: Flere af desse sade att de rätta medlen att bjelpa samhället äro att afskafa militärbördorna och införa en god och praktisk folkundervisning: Oeh deruti torde här instämma alla de som icke höra till ofrihetens och statsförmynderska