Dagens Nyheter – 30 november 1867, sida 3

genom att alltid handla redbart; undvika att med bördan af mitt eget samvetes ogillande öka tyngden af de bekymmer, som redan i så hög grad plåga mig ::. — Ni är således olycklig! Jag visste det — hura skulle det väl kunna vara annorlunda? Och ändock vill ni icke återvända till ert hem; detta förhållande ingifver åtminstone något hopp om er: Hvad lefver mi af nu för tiden? — Jag undervivar i musik och är anställd såsom guvernant hos en fru Elliot vid Grosvenor Plaee. — För betalning? Hans barn! Detta öfvergår allt. i — Huru! I arbetet ligger ingenting förnedrande; dem hårdaste brödkaka; som man förvärfvat genomegen möda; smakar bättre än hvilken läckerhet som helst; då den ätes på nåder; — Bahl utbrast hon otåligt: Icke må ni. tro att jag behöfver. taga några lektioner i moralen af er. Jag har lefvat längre än ni;:x Och han har dvrifvit er till denua ytterlighet? Men hon — gode himmel! — har hon ingen skam; ingen hederskänsla qvar; eftersom hon kan tillåta att ni förfallit ända derhän att. :;: — Jag trodde mig ha förklarat att jag; allt sedan jag lemnade Ellerslie; handlat på eget bevåg; och att min mor icke har någon del i de åtgärder, jag vidtagit: — Ni har öfvergifvit äfven henne? Kom derför till mig, tillbaka till det hus; hon föraktade; och intag den plats, som der står tom efter henne. Kom! Härvid steg hon hastigt upp och; att döma af den eld; som upplyste hennes ansigte; rörde